Jag kör till Berlin, sover knappt, kör hem, sover knappt då heller, sen vaknar jag knappt innan mormors 85-årsfirande, spenderar ett par dar hos föräldrarna för att städa gamla rum (som jag knappt ens fick gjort), åker till Göteborg på tisdagen, åker till Helsingborg på torsdagen.
Jag har alltså spenderat en vecka, konstant runt folk. Och även om den största delen av tiden bara är med min närmaste familj så kräver det tydligen ändå en viss ständig social påfrestning. En påfrestning som gör att jag känt mig totalt utslagen varje kväll innan jag åkt hem från dem denna veckan.
I Göteborg träffade jag mitt stabs-crew, jag ska staba ett läger där över påsk. Vi hade en intressant men kort diskussion om, vem man är, egentligen. Varpå någon sa:
”Den enda tiden man egentligen är 100% sig själv är när man är helt ensam.”
Och så är det nog.
Och just det kändes så himla tydligt när jag lämnade köket hos päronen idag, jag lämnade för att äta min mat ensam i vardagsrummet. Jag var i upplösningstillstånd, uppstressad. Jag kände inte för att halvt bryta ihop framför folket (igen)(fast det var ju ganska tydligt att jag inte var tipp-topp). Så jag tog min tallrik och stängde dörren. Och så fort dörren stängdes, så kunde jag andas ut, lugna mig själv, vila lite, och låta ett par tårar leta sig fram (som att dem inte varit påväg länge). Ja, jag ville och behövde verkligen vara ensam. Men jag borde ju kanske gått lite längre och inte stannat för att vara ensam i husets vanligaste rum för så jävla ensam lät dem mig ju knappast va.. hahah
Ganska snart därefter drog vi; jag, syrran och mor + bäbis, mot mormors gamla hus för att rensa. Och morgondagen kommer antagligen se precis likadan ut men ännu mer hektiskt. Mormors gamla hus ska ju liksom tömmas. ?
Men på söndag, då ska jag fan lägga ifrån telefonen, stänga av den helt och bara va. Eller ja, jag behöver ju städa och diska och laga mat och röja upp efter katten och fixa lite dator-grejsemojs och annat som hänger över mig och och och… ?
Slutligen vill jag bara säga, njut. Njut av att ni kan vara effektiva utan att må dåligt.
Och njut av den egentiden ni har, den är lätt att underskatta. ?