Nä det var väl en lite överdriven rubrik. För Kaos är inte alls vad jag känner just nu. Just nu är jag mest bara trött. Men Kaos är väl egentligen vad jag känner alltför ofta nuförtiden. Jag vill bara lägga mig ner och somna för att sen vakna i en annan tid. I en tid jag slipper att ta beslut. I en tid jag slipper få ångest över att ta beslut. I en tid då jag slipper vara rädd för att sluta fungera så som jag slutade fungera i vintras.
Jag vet inte vart tiden har tagit vägen. Jag har verkligen saknat att blogga, men tiden och energin har helt enkelt inte funnits där, och det finns den inte nu heller. Men eftersom prokrastinering är min grej så kommer här nu ett inlägg ändå, trots att tid verkar vara något som jag inte äger tillräckligt av. Ska dock försöka hålla mig kort i detta. Men egentligen finns det hur mycket att berätta.
Jag stängde fiket och samma kväll flyttade jag till Jönköping och blev sambo. Dagen efter började jag på universitetet här. Sen var det fullt ös med inspark i 10 dar, blev dumpad och utslängd, konstant förkylning, flyttat in i ett studentrum mitt i smeten med en massa internationella studenter (hur bra passar inte det mig!? haha), blivit halvt alkoholist, tråkiga föreläsningar, för mycket fester, lagom med glitter. En vanlig dag börjar 8 med föreläsningar till 17, sen stannar man kvar i skolan för att försöka plugga och sen drar man direkt till typ öldrickande. Under hela gårdagen gick jag liksom runt i en klassis kläder för att jag hamnade på hans soffa efter akka (studentfest-stället) och ville inte gå runt med min ovve i skolan på en torsdag. (ja, jag har en studentoverall och om jag hade haft den i skolan dan efter så hade ju folk börjat tro.. nej tack). Komiskt ändå att hans kläder som jag lånade nu är mina favoritkläder, överväger lite att inte lämna tillbaks dem heheh!
Jag har ju som ni vet massor att säga och jag brukar skriva att jag ska dela upp saker i flera inlägg men sen brukar jag inte göra det så vi får väl se hur det blir med det. Men nu ska jag på CISV-helg! Tjarrååå!