Ja, i helgen var det ju mors dag. Jag tycker alla sånna dar är ganska löjliga egentligen. Samma sak är det med födelsedagar eller amerikas thanksgiving. Varför ha en endaste dag att sprida sin kärlek på? Varför inte säga tack varje dag? Eller varför inte säga tack när man faktiskt menar det och inte bara för att det är en speciell dag? Och varför känner sig alla tvungna att säga att dem har världens bästa mamma på sociala medier? Om jag skulle lägga ett sånt inlägg så skulle min mor inte ens se det men sen skulle jag få en massa likes från folk som inte ens träffat henne. Lite konstigt beteende ändå om man beskriver det på det viset?
Hursomhelst, jag har faktiskt funderat ett ganska bra tag på att skriva ett litet inlägg om min mor här. Och visst hade jag (om jag hade orkat och haft tid) kunnat göra det på mors dag. Men just idag, just ikväll känner jag mig faktiskt lite extra tacksam över henne. Och av den anledningen kommer det nu istället. Och jag förstår ju att ni kanske inte tycker det är så roligt att läsa om hur bra min mor är och isf kan ni sluta läsa nu. Byeee.. 😉 Men jag vet att hon själv kommer läsa detta så småningom och det är faktiskt det enda som spelar roll.
Min mor är alltså en hjälte. Jag säger aldrig det, vi använder inte så stora ord i min familj. Men hjälte är precis vad hon är. Just nu är det kanske extra tydligt. Anders ligger på soffan efter en operation så hon och brorsan jobbar dubbelt. Men på något vis lyckas hon ändå hjälpa mig att bygga var och varannan dag. Eller snarare är det jag som hjälper henne att bygga. För hon är en hjärna, hon håller koll på alla mått och konstruktionen och hur vi ska anpassa arbetet utifrån vad för tak vi ska lägga. Kvalitetstid är vad vi har, och den tiden uppskattas enormt. Hon lär mig blanda cement och gjuta och använda hjärnan en aning mer än vad jag gjort i skolan. Hon är positiv och driven och kommer på nya lösningar. Rolig som sjutton är hon också, utan att hon vet om det. Häromdan sa hon till exempel glatt hur hon hade ändrat vår ritning, jag såg ingen skillnad. Sen förklarade hon att man inte kunde se skillnaden för ritningarna såg exakt likadana ut, det var bara ordningen hon hade ritat strecken som skiljde sig och det hade hon koll på för det var ju hon som hade ritat. Haha!
Men mor är inte bara ett jobbsnille. Hon finns ständigt där för alla. Hon håller koll på sin egna mors papper och hälsa och tabletter, hon kör min syrras svärmor fram och tillbaka till sjukhuset, hon är barnvakt till syrrans bäbis, hon jobbar extra på gården och ja som sagt, hon hjälper mig att bygga. Hon har all rätt att gnälla och vara suris på alla i familjen, men istället är hon klistret. Hon är en sån morsa som är stolt över oss barn, stöttar oss och hjälper oss, försöker vara allt och lite till, mot alla, hela tiden. Och hon får aldrig höra hur bra hon är, men det är hon. Världsbäst.
