Kategori: Samhällsproblem

Publicerat

Sega Valborg

Sen jag kom hem från mitt läger i påsk så har jag varit så sjukt seg. Ingen ork till att ens blogga. Resväskan ligger fortfarande i en röra med dess innehåll runtomkring på golvet. Och att det var valborg igår missade jag nästan helt! Eller ja, ignorerade är kanske mer riktigt. Valborg handlar ju i princip helt uteslutande om att, fint sagt, förtära alkoholhaltiga drycker från gryning till gryning. Men nuförtiden känner jag inte alls för alkohol. Ett vinglas lite då och då är fullt tillräckligt. Jaja, snart kommer jag väl plötsligt få för mig att supa mig redlöst full igen och få ångest över minnesluckorna dan efter. Haha. 🙂 🙂 🙂 🙂 🙂 🙂

Men just nu, just idag, tycker jag alla på sociala medier är idioter. Jomen visst, ni har det säkert supertrevligt när ni sätter klockan för att komma upp ur sängen i tid så att ni kan ta första ölen. Och sen tvingas ni dricka sprit efter sprit så att ni slipper känna hur genomträngande kylan är i era vener. För en jeansjacka i Lunds kalla park är säkert jättevarmt, eller? Och idag är väl varenda park fullständigt nerskräpad och likaså ditt samvete när du spenderar hela dan bakfull i sängen.

Jaja, tolka mig inte fel. Nästa år är det kanske jag som sitter med en ölburk i Lunds stadspark, tillsammans med resten av Skåne. För samtidigt som det är fullständigt idiotiskt, så är det kanske lite det som är grejen med Valborg. Att för en enda dag få lov att vara en idiot utan att bli sedd som en.

Själv spenderade jag dagen med syrran. När vi sen skulle dra mot moster hade jag hamnat i sängen och kom knappt därifrån.. Vadå seeg? Men katten min tycker iaf om sega Alma 🙂

Publicerat

Miljövänner är trams. Hoppsan sa jag det högt?

I helgen var jag på stor-kalas. Vid bordet pratade vi kort om veganskt, vegetarianskt och djurhållning. Och där och då insåg jag hur jävla skönt det är att snacka med folk som också är uppväxta på landet. Folk som har samma erfarenheter och perspektiv som mig när det kommer till dem här sakerna. Och förstå mig rätt nu, du får äta vad fan du vill men:

  1. Tvinga mig inte att äta samma eller påstå att jag är en miljöbov som äter kött. (Ja, jag har blivit anklagad för att ”döda planeten” av en fd väldigt bra kompis).

  2.  Bara för att du inte äter kött så rättfärdigar det inte det faktum att du gång på gång flyger land och rike och köper allting nytt så fort något inte är top notch osv.

Miljöfrågan är så jävla komplex och jag orkar inte gå in på detalj varför man kanske inte bör påstå att klimatet skulle räddas bara för att vi slutar käka kött. Men kort och gott så kan man väl säga att djurhållning är del av ett naturligt kretslopp, det må ta från naturen, men det ger också tillbaks. Medans flygresor och produktion av alla våra prylar enbart tar från naturen. Jaja, som sagt, jag orkar inte gå in i denhär diskussionen och det är inte det min poäng här är heller.

Men faktum är att jag är ju själv en relativt stor miljövän, om jag glömmer min tygpåse bär jag all min mat i famnen och skäms för att folk tror jag är snål. Och jag insåg häromdan, att förutom kläder och teknik så är ALLTING i mitt hem återbruk. De möbler jag köpt är från loppis, likaså tallrikar, ramar och krukor. En hel del av mitt boende kommer också från mormor, farmor och farfar när dem flyttat till mindre. Och när jag för en dryg månad sen behövde nytt skrivbord, ja då gjorde jag mitt egna av ”skrot” som jag blev hur nöjd med som helst! Installation eller skrivbord?

Så ja, man kan absolut kalla mig miljövän. Och då är det kanske ganska naturligt att mina öron ställer sig på spets så fort någon börjar prata om miljön. Och eftersom jag då mestadels hänger med stadsfolk så är det ju dessas synpunkter jag hör. Folk som fördömer köttätare när de flesta i självaste verket aldrig ens satt sin fot på ett lantbruk. Och när jag hört dessa synpunkterna tusentals gånger så har jag nästan börjat tro att det är dem enda synpunkterna som finns, och känt mig, jamen lite oförstådd kanske. Och just därför var det så jävla skönt på storfesten i helgen. Att för en gångs skull höra sina egna perspektiv, att ens egna åsikter kan vara så självklara för andra, att slippa känna sig som typ en utböling, att slippa hålla igen och att slippa skämmas för att käka kött. Och om jag ska vara ärlig så önskar jag faktiskt att jag kände och hängde mer med lantisar som liksom både har koll på stad och landsbygden. Ofta känner jag att jag behöver välja sida. Det behöver kanske inte va så?

Publicerat

Är privilegierad samma sak som lycklig?

Nu har FN’s ”World Happiness Report” kommit. Alltså en rapport på vilka länder som är ”lyckligast” utifrån olika möjligheter; korruption, hälsa, inflytande osv osv. Såhär ser top 10 ut (2018 i parantes):

1. Finland (1)
2. Danmark (2)
3. Norge (3)
4. Island (4)
5. Nederländerna (6)
6. Schweiz (5)
7. Sverige (9)
8. Nya Zeeland (8)
9. Kanada (7)
10. Österrike (12)

Inget förvånande med rappporten egentligen. Resten av norden toppar listan och Sverige kommer som väntat kort därefter. Det jag däremot tycker är intressant med rapporten är faktiskt dess namn. ”Happiness”, vad är ens det? Listan beskriver vilka länder som teoretiskt har bäst förutsättningar i livet. Och FN har gjort ett fantastiskt jobb med att kartlägga allting, for sure! Men jag tycker faktiskt inte att länders lycka kan beskrivas utifrån vem som har bäst förutsättningar. Jag tror lycka är mer komplicerat än så.

Vet ni att Finland som alltså placerat sig högst på listan två år i rad, har ett av världens högsta självmordssiffror? Hur kommer det sig att så många tar livet av sig i ett land som på pappret är lyckligast? Jaja, Sverige är nog inte så långt därefter. Men kanske ändå tur att vi ”bara” ligger på en sjundeplats? Om jag ser på mina egna erfarenheter, jag har ju ändå träffat en hel del folk från runt om i världen på mina läger. I min bild, om jag ska generalisera, så är det iaf brasilianarna som verkat gladast, nöjdast eller haft mest livsglöd. Inte oss skandinaver. Nu är ju Brasilien korrupt som fan och det ska ju kanske tilläggas att det tyvärr ofta är de rika barnen som har råd att åka på läger i det landet. Men jag tror ändå att det ligger nånting i det. Att en person som sett döden i ögonen förstår möjligheterna och i större utsträckning kan uppskatta livet som att varje dag var den sista. Nä, jag menar inte att man måste varit nära döden för att inse det vackra med livet. Men bara en gnutta korruption kanske gör susen som påminnelse om hur jävligt det skulle kunna vara? Hur ska man nånsin kunna uppskatta livet till fullo om allting ständigt bara löser sig för en? 

Jag tycker alltså att det är lite missvisande att kalla rapporten ”World Happiness Report”. Den borde istället heta något i stil med ”World Spoiled report”… Eller vad tycker ni?

Däremot tror jag FN’s rapport är en bra vägledning, en spark på röven för länder det inte går så bra för. Och kanske borde vi istället fokusera på listans botten och se vad vi kan göra för att hjälpa dessa:

156. Sydsudan (154)
155. Centralafrikanska republiken (155)
154. Afghanistan (145)
153. Tanzania (153)
152. Rwanda (151)
151. Jemen (152)
150. Malawi (147)
149. Syrien (150)
148. Botswana (146)
147.  Haiti (148)

Publicerat

Lycka ska mätas i välbefinnande väl?

Jag är smått imponerad av mig själv. I höstas steg jag upp halv fem/sex varje morgon, även helg. Hur klarade jag det? Hur fan stod jag ut? Imorse gick jag upp kl 06, skitjobbigt ju! Men jag klarade det, wihoo!

Jag drog hursomhelst till Helsingborg för att ta del av en föreläsning om stress för personer som driver eget. Dem flesta drev eget inom psykisk hälsa, och av dem i sin tur hade de flesta själva gått in i väggen vid något tillfälle. Inspirerande ändå hur man vänder det negativa ett positiva.

Men att sitta där och höra folks egna synpunkter och erfarenheter kändes lite jobbigt. För där satt jag, jag som är mitt i dem erfarenheterna, mitt i smeten. Det gav mig helt klart ett stresspåslag, varför kan jag inte riktigt sätta fingret på. Fast lite komiskt är det ju ändå; att gå på en föreläsning om att förebygga stress och så blir man stressad av ämnet, haha!

Men det var ju som tur var minst lika intressant som det var jobbigt. Jag känner på något vis ett större lugn inför stress nu. Ja, jag är egentligen full av tankar och jag kan omöjligt återge föreläsningen. Men jag kan dela med mig av en liten uppmaning:
Istället för att säga ”hur många mål gjorde du?” eller ”Vad du var duktig som…” Säg istället, ”Hur kändes det?” För det är väl det enda som spelar roll? Som Avicii, hur duktig som helst och en massa krav på sig från överallt, men om det inte känns bra så känns det ju inte bra. Och så enkelt är det faktiskt. Vi borde ställa känslo-orienterade frågor istället för målorienterade. Lycka ska mätas i vårt välbefinnande, inget annat. Om något inte känns bra, nä då ska man ju inte heller göra det.

Nu sitter jag på tåget mot ett vårigt Götlaburg, ska la bli noice! Ha en fin dag! ?

Publicerat

Vilken social media borde vi ha skrotat?

Hej Snapchat! Nä du var visst inte här på 24h. Sorry, if you snooze you loose.

Nä, vilket jävla trams Snapchat är. Hela snapchats budskap är ju att man ska vara där tillgänglig 24/7. Man ska samla streaks, samla poäng och få töntiga ikoner på varandras namn som bevisar vem som är ens bästa vän. På senare dar har appen introducerat spel. Man ska skjuta en boll, ta en bild och skicka till sin kompis som sen ska göra samma sak. Och spelälskare som jag är, så är det världens absolut tråkigaste grej som riktar sig till typ 8-åringar. Och det i sig är väl fullständigt fine. Men så kollar man på snapchats filter. Jag hittade bara ett enda filter som varken smetat ut min hy eller lagt på smink. Och då har jag istället ansiktskräm och gurkögon, fan vad roligt snapchat, jag skrattar ihjäl mig, verkligen. Inte. 

  • Det enda filtret med varken smink eller utslätning. *Nervöst skratt*
  • Visst är det roligt med oproportionella bilder. Men om jag ändå ska framställas som rolig/ful, varför minimera mina prickar?
  • Men visst är jag snygg!? Men det är också inte jag.. Ser också ut som 12..
  • Använder aldrig filter men NÄR jag gör det så är det ALLTID detta. Jag älskar ju katter ni vet 😉
  • Sorry Snapchat, men jag ser helt okej ut som jag är. #nofilter

Men helt ärligt. Vad ger inte detta för budskap till våra 8-åringar. Det första de upplever av den sociala medie-världen är att de inte är tillräckliga som de är? Att rynkor och prickar i ansiktet är fula och att de behöver smink för att vara vackra? Att man ständigt måste vara uppkopplad, annars missar man grejer? Jag tycker inte man ska behöva bry sig ett jävla skit över sitt utseende när man är åtta bast! Jag tycker inte man ska bry sig ett jävla skit om sin ”fulhet” oavsett vilken ålder man är i.

Kommer jag nu bojkotta Snapchat? Tyvärr, troligtvis inte. Faktum är att det är kanalen mina vänner använder mest. Och det är fortfarande smidigt att snabbt skicka bilder och videor.
Kommer jag att sträva efter att använda appen mindre? Definitivt. Faktum är att jag inte använt appen lika mycket sen jag var i Guatemala förra året och liksom avvänjde mig. När man spenderar en månad utan internet och kommer hem igen och inser att man inte kan läsa ikapp och liksom inte har en aning om allt som hänt så inser man hur irriterande appen är. Dessutom är det irriterande att se folks ”stories” på snapchat för att sen öppna instagram och se samma igen. Och har också börjat mer med instagram sen jag insåg vilket skit snapchat är. Så folket får helt enkelt hänga med i mitt liv där istället.

Så nej, typ hejdå snapchat.