Prokrastinering på världsnivå

För ett par år sen såg jag följande ted-talk som handlar om prokrastinering, att skjuta upp saker. Jag brukar liksom undvika att kolla på samma saker två gånger, slöseri med tid ni vet. Men den här videon är så jävla rolig och sann och får en att må så sjukt mycket bättre över sitt ”skjuta upp-ande” så när jag råkade få syn på den häromdagen kunde jag inte låta bli att slösa hela 15 minuter på den ?. Så se den!!! Typ nu!

I slutet av videon generaliserar snubben lite, sätter prokrastinering  i ett större och intressant perspektiv. Vilket fått mig att fundera ännu större de senaste dagarna och det har fått mig att koppla prokrastinering till våra världsproblem. (Finns det ordet i svenska språket ens förresten?)

Miljön till exempel. Ja nu råkar jag ju vara ett litet miljöfreak så det är ju såklart därför jag tar det som exempel. Men Greta Thunberg, hon är ju världens coolaste tös! Jag hade ju kunnat lägga upp nåt klipp på henne, men jag hoppas att ni redan har bra koll. Hon säger iaf att ”vårt hus brinner”, vi borde få panik, agera nu men helst igår. Samtidigt har forskare tjatat om exakt detta i typ tusen år. Jag vet att jag lärde mig i skolan om de två plus-graderna som skulle få ödesdigra konsekvenser för mänskligheten. Men när man sa det som tio-åring till de vuxna, att jag trodde vi hade tjugo år på oss att rädda klimatet, ja då blev man dumförklarad.

Men faktan finns ju där. Den har funnits där i evigheter. Och nu börjar det bli knappt med tid. Ja, vårt hus brinner ju. Varför har vi inte agerat tidigare? Varför har vi inte lyssnat på forskarna? Varför startar skolstrejkerna först nu? Varför verkar många av oss fortfarande inte bry sig?

Jo, mitt svar är ju prokrastinering. När man inte vet hur man ska ta sig an någonting, var man ska börja så ignorerar man det tills det där monstret kommer. Och det monstret har tyvärr inte dykt upp hos oss alla än.

Men det här får mig att fundera. Vilka fler problematiska och världsliga problem skjuter vi upp? Och vad mer behöver vi som globala medborgare och invånare sprida kunskap om innan detdär panik-monstret kommer?

Nu kan Anders vara stolt.

Förra månaden grämade jag mig till mina föräldrar. Mitt korttidsminne var fullständigt kaputt. Jag kunde inte fullfölja en enda grej utan att liksom glömma. Det tog mig t.ex en hel dag att skriva ett mejl, för att jag gång på gång glömde att jag lämnade appen för att leta upp mitt skype-namn och klistra in, jag glömde varför jag reste mig varje gång jag reste mig, och mitt på dan borstade jag tänderna utan att veta varför eller hur jag tagit det beslutet. Det var faktiskt skitläskigt. Men vad säger mina kloka föräldrar och syster då? (obs, oberoende av varandra). Jo, de alla hänvisar till Skavlan och nån forskare som pratat om hur negativt mobilanvändandet påverkar oss. Inte vad jag ville höra, tanken på att inte ha med mig mobilen 24/7 gjorde mig sjukt stressad. Samtidigt kunde jag ju inte heller dumförklara dem för jag visste att mobilen var det enda jag stirrat på de senaste darna då jag iofs varit magsjuk och inte kunnat göra så mycket mer.

Men nu verkar det som att min mobilstress levlat upp? Jag satt och kollade på melodifestivalen i lördags. Plötsligt började Martin Stenmark prata om att psykisk ohälsa idag är större än nånsin. Samtidigt inser jag att jag suttit och knappat på mobilen oavbrutet sen programmet gick igång, alltså samtidigt som jag ”tittat” på mitt älsklingsprogram som jag sett fram emot hela året, typ. Jag inser att det här är första gången under hela programmet som jag faktiskt försöker lyssna helhjärtat på tv:n. Jag inser att jag inte ens kan det, hur mitt hjärta slår och är stressat. Allt för dendär manicken i handen. Så jag stängde av den, slängde den ifrån mig.


Skavlans forskar-snubbe säger iaf att vi lägger 3-4h på mobilen om dagen och att den påverkar sömn, intryck, stress, allt. Så nu har jag gett mig själv mobilförbud, ja nästan iaf. Igår hade jag bara igång den två ggr och 45 min totalt, fullt tillräckligt. Och jag vet att jag bara levt ”mobilfritt” i typ två dygn men det känns faktiskt skitskönt och positivt. Igårkväll tittade jag liksom på så ska det låta. Och det var svinroligt, kanske för att min uppmärksamhet enbart var där. Jag har typ känt mig fri utan telefonen! 😀

Dock så är det väl säkert bara en tidsfråga innan jag inte kan hålla mig ifrån min dator istället. För sanningen är att datorn varit igång konstant med en facebook-flik sen jag stängde av mobilen.. Men folk måste ju kunna nå en på nåt sätt tänker jag. 😉
Se forskaren på skavlan här vetja och gör som jag 😉 🙂