Månad: mars 2019

Publicerat

Aaaargh

Så arg. Irriterad. Besviken. På ingen än mig själv. Jag hade så många planer för dagen. Jag skulle städa, städa, snickra dörr och sen fortsätta städa och såklart komma ihåg att äta. Ja, kommunen kommer förhoppningsvis hit i nästa vecka och då måste jag ha, ja städat. Hur blev den här dagen istället? Sociala medier, sociala medier, fick för mig att ansöka om ett jobb, och sen var klockan plötsligt 17. Hur hände det liksom? Tappar ni också all tidsuppfattning när ni har en dator framför er? Jag gör det, verkligen. Ibland hamnar jag i någon sorts trans där jag bara är, där varken tid eller rum existerar. Sen får jag en chock när jag plötsligt återgår till verkliga livet och inser att klockan inte är vad den var, när jag lämnade den 5 timmar tidigare. Typ. Oftast tycker jag dethär tillståndet är fullständigt fine, oftast får jag gjort vad jag vill, oftast är det ”bara” sömnen och kvällsmaten som blir lidande.

Men idag blev jag arg. Jag har slösat hela dan på något fullständigt onödigt. Jag kommer inte ta det jobbet, jag kommer ju inte få det heller för den delen. Jag liksom bara råkade få syn på ett spännande arbete, råkade uppdatera mitt CV och råkade söka det. Och sen var plötsligt klockan 17!? Jag hade varken städat, snickrat eller ätit och mamma hade redan hunnit köra på nåt ärende jag egentligen ville med på. Allt för ett jobb som jag inte ens vill ha. Ett jobb i Göteborg…

Fast, om mina café-planer går i stupet så är det kanske bra med en plan B ändån och då kan man lika gärna flytta ifrån denna hålan, speciellt eftersom man ändå inte hinner städa tills kommunen kommer…

Jaja, nu har jag snyltat mat från mamma som vanligt, sett på Bäst i Test (Hur kul är inte det programmet?) så nu är jag väl något piggare kanske och kanske, kanske har jag tillräckligt med energi för att städa, bara lite snälla.

Publicerat

Miljövänner är trams. Hoppsan sa jag det högt?

I helgen var jag på stor-kalas. Vid bordet pratade vi kort om veganskt, vegetarianskt och djurhållning. Och där och då insåg jag hur jävla skönt det är att snacka med folk som också är uppväxta på landet. Folk som har samma erfarenheter och perspektiv som mig när det kommer till dem här sakerna. Och förstå mig rätt nu, du får äta vad fan du vill men:

  1. Tvinga mig inte att äta samma eller påstå att jag är en miljöbov som äter kött. (Ja, jag har blivit anklagad för att ”döda planeten” av en fd väldigt bra kompis).

  2.  Bara för att du inte äter kött så rättfärdigar det inte det faktum att du gång på gång flyger land och rike och köper allting nytt så fort något inte är top notch osv.

Miljöfrågan är så jävla komplex och jag orkar inte gå in på detalj varför man kanske inte bör påstå att klimatet skulle räddas bara för att vi slutar käka kött. Men kort och gott så kan man väl säga att djurhållning är del av ett naturligt kretslopp, det må ta från naturen, men det ger också tillbaks. Medans flygresor och produktion av alla våra prylar enbart tar från naturen. Jaja, som sagt, jag orkar inte gå in i denhär diskussionen och det är inte det min poäng här är heller.

Men faktum är att jag är ju själv en relativt stor miljövän, om jag glömmer min tygpåse bär jag all min mat i famnen och skäms för att folk tror jag är snål. Och jag insåg häromdan, att förutom kläder och teknik så är ALLTING i mitt hem återbruk. De möbler jag köpt är från loppis, likaså tallrikar, ramar och krukor. En hel del av mitt boende kommer också från mormor, farmor och farfar när dem flyttat till mindre. Och när jag för en dryg månad sen behövde nytt skrivbord, ja då gjorde jag mitt egna av ”skrot” som jag blev hur nöjd med som helst! Installation eller skrivbord?

Så ja, man kan absolut kalla mig miljövän. Och då är det kanske ganska naturligt att mina öron ställer sig på spets så fort någon börjar prata om miljön. Och eftersom jag då mestadels hänger med stadsfolk så är det ju dessas synpunkter jag hör. Folk som fördömer köttätare när de flesta i självaste verket aldrig ens satt sin fot på ett lantbruk. Och när jag hört dessa synpunkterna tusentals gånger så har jag nästan börjat tro att det är dem enda synpunkterna som finns, och känt mig, jamen lite oförstådd kanske. Och just därför var det så jävla skönt på storfesten i helgen. Att för en gångs skull höra sina egna perspektiv, att ens egna åsikter kan vara så självklara för andra, att slippa känna sig som typ en utböling, att slippa hålla igen och att slippa skämmas för att käka kött. Och om jag ska vara ärlig så önskar jag faktiskt att jag kände och hängde mer med lantisar som liksom både har koll på stad och landsbygden. Ofta känner jag att jag behöver välja sida. Det behöver kanske inte va så?

Publicerat

Är privilegierad samma sak som lycklig?

Nu har FN’s ”World Happiness Report” kommit. Alltså en rapport på vilka länder som är ”lyckligast” utifrån olika möjligheter; korruption, hälsa, inflytande osv osv. Såhär ser top 10 ut (2018 i parantes):

1. Finland (1)
2. Danmark (2)
3. Norge (3)
4. Island (4)
5. Nederländerna (6)
6. Schweiz (5)
7. Sverige (9)
8. Nya Zeeland (8)
9. Kanada (7)
10. Österrike (12)

Inget förvånande med rappporten egentligen. Resten av norden toppar listan och Sverige kommer som väntat kort därefter. Det jag däremot tycker är intressant med rapporten är faktiskt dess namn. ”Happiness”, vad är ens det? Listan beskriver vilka länder som teoretiskt har bäst förutsättningar i livet. Och FN har gjort ett fantastiskt jobb med att kartlägga allting, for sure! Men jag tycker faktiskt inte att länders lycka kan beskrivas utifrån vem som har bäst förutsättningar. Jag tror lycka är mer komplicerat än så.

Vet ni att Finland som alltså placerat sig högst på listan två år i rad, har ett av världens högsta självmordssiffror? Hur kommer det sig att så många tar livet av sig i ett land som på pappret är lyckligast? Jaja, Sverige är nog inte så långt därefter. Men kanske ändå tur att vi ”bara” ligger på en sjundeplats? Om jag ser på mina egna erfarenheter, jag har ju ändå träffat en hel del folk från runt om i världen på mina läger. I min bild, om jag ska generalisera, så är det iaf brasilianarna som verkat gladast, nöjdast eller haft mest livsglöd. Inte oss skandinaver. Nu är ju Brasilien korrupt som fan och det ska ju kanske tilläggas att det tyvärr ofta är de rika barnen som har råd att åka på läger i det landet. Men jag tror ändå att det ligger nånting i det. Att en person som sett döden i ögonen förstår möjligheterna och i större utsträckning kan uppskatta livet som att varje dag var den sista. Nä, jag menar inte att man måste varit nära döden för att inse det vackra med livet. Men bara en gnutta korruption kanske gör susen som påminnelse om hur jävligt det skulle kunna vara? Hur ska man nånsin kunna uppskatta livet till fullo om allting ständigt bara löser sig för en? 

Jag tycker alltså att det är lite missvisande att kalla rapporten ”World Happiness Report”. Den borde istället heta något i stil med ”World Spoiled report”… Eller vad tycker ni?

Däremot tror jag FN’s rapport är en bra vägledning, en spark på röven för länder det inte går så bra för. Och kanske borde vi istället fokusera på listans botten och se vad vi kan göra för att hjälpa dessa:

156. Sydsudan (154)
155. Centralafrikanska republiken (155)
154. Afghanistan (145)
153. Tanzania (153)
152. Rwanda (151)
151. Jemen (152)
150. Malawi (147)
149. Syrien (150)
148. Botswana (146)
147.  Haiti (148)

Publicerat

Punkbrud No 1

Sup boys? What do you guys wanna do today? Dude, you wanna crash the mall? Niiiice. OKAAY!

Någon mer som vet exakt var dem raderna kommer från? Det är från musikvideon till complicated av Avril Lavigne såklart! Hela NIO(!!!) år sen, och jag lyssnar fortfarande ibland på den musiken! Jag tror aldrig jag erkände det, men hon var nog en liten förebild när jag var yngre. Jag önskar jag var lika badass som henne, lite mer ohyfsad, lite mer ”skiter i’t”, lite mer punkig. Lite mindre av den lilla flickan som bara gör vad alla förväntar sig av en hela tiden, ni vet.

Nu har den bruden iaf släppt nytt album. På omslaget posar hon naken med en gitarr i vatten.. Jag antar att hon vill förmedla att dethär albumet är ”naket”. Men hittils har jag inte hört dendär gitarren……

Här kommer hursomhelst den bästa av låtarna från albumet. Jag hade kanske länkat en annan låt, dumb blonde. Men där kör Nicki Minaj en vers, och jag gillar inte henne så värst mycket, om man säger så. Men om ni gör det så kan ni ju leta upp låten själva. 🙂

Publicerat

Lycka ska mätas i välbefinnande väl?

Jag är smått imponerad av mig själv. I höstas steg jag upp halv fem/sex varje morgon, även helg. Hur klarade jag det? Hur fan stod jag ut? Imorse gick jag upp kl 06, skitjobbigt ju! Men jag klarade det, wihoo!

Jag drog hursomhelst till Helsingborg för att ta del av en föreläsning om stress för personer som driver eget. Dem flesta drev eget inom psykisk hälsa, och av dem i sin tur hade de flesta själva gått in i väggen vid något tillfälle. Inspirerande ändå hur man vänder det negativa ett positiva.

Men att sitta där och höra folks egna synpunkter och erfarenheter kändes lite jobbigt. För där satt jag, jag som är mitt i dem erfarenheterna, mitt i smeten. Det gav mig helt klart ett stresspåslag, varför kan jag inte riktigt sätta fingret på. Fast lite komiskt är det ju ändå; att gå på en föreläsning om att förebygga stress och så blir man stressad av ämnet, haha!

Men det var ju som tur var minst lika intressant som det var jobbigt. Jag känner på något vis ett större lugn inför stress nu. Ja, jag är egentligen full av tankar och jag kan omöjligt återge föreläsningen. Men jag kan dela med mig av en liten uppmaning:
Istället för att säga ”hur många mål gjorde du?” eller ”Vad du var duktig som…” Säg istället, ”Hur kändes det?” För det är väl det enda som spelar roll? Som Avicii, hur duktig som helst och en massa krav på sig från överallt, men om det inte känns bra så känns det ju inte bra. Och så enkelt är det faktiskt. Vi borde ställa känslo-orienterade frågor istället för målorienterade. Lycka ska mätas i vårt välbefinnande, inget annat. Om något inte känns bra, nä då ska man ju inte heller göra det.

Nu sitter jag på tåget mot ett vårigt Götlaburg, ska la bli noice! Ha en fin dag! ?