Det blev visst ett tidsinställt inlägg nu när jag är iväg. Ingen aning hur det är med mig när ni läser detta. Man vet ju liksom inte. Allt är kanske kaos och jag bara vill hem. Jag kommer ihåg när jag var ledare i Stockholm, hur jag tröstade fyra personer inom loppet av en anda dag. En stab, en annan ledare, en av mina egna delegater och slutligen mig själv. I stort sett så var alla ledare bortskämda som fan och deras ungdomar likaså. Men jag hade en sjukt bra erfarenhet, jag hade verkligen bästa delegationen som jag förövrigt bara hade träffat en gång innan. Jag hade fått uppdraget först fyra veckor tidigare och var egentligen för ung för att vara ledare och mina barn bodde liksom i Jönköping.. Så visst, det hade kunnat gå galet. Men dem var fantastiska och gjorde verkligen det lägret!
Jag har inte jättemycket mer att säga än att mitt hår verkligen är on point. Jag kommer ihåg det som najs iaf. Vi hade grymma aktiviteter och också en grym tid efter lägret när dem flesta av oss stannade kvar några dar extra på nåt sjukt dåligt hotell. Men det är sekretessbelagt, haha!
Tjejen i mitten är alltså Anja som målat allting jag har på väggen bakom sängen. Det är också hos henne jag bodde hela förra våren. Oh! Nu kom jag och tänka på ett sjukt kul minne!! Hon och jag var på upzone i Ängelholm och åkte ziplines och sånt. På sista hindret ska man hoppa ner och låta en lina fånga en innan man landar på marken. Jag hoppade ner först, men sen vågade inte Anja… Det slutade till sist med att hon hängde och höll kvar i avsatsen med händerna. Ni vet som att hålla kvar sig i en trampolin på ett badhus på typ 10 meter. Ja, jag kan ju omöjligt återge hur jävla roligt det var att se, men hon kom ju ner till slut åtminstone!
Min fantastiska delegation. Knepigt att få dessa att koncentrera sig, men så flummade ju också jag iväg lika mycket som dem när vi hade våra delegation times. Roligt. Det här lägret var egentligen ganska kaosigt för mig. Vi bodde på nån sorts fancy resort, coolt javisst, men inte så praktiskt för ett läger. Inget aktivitetsrum, inget ledarrum och svinkallt och ljudligt ställe.. Och sen så verkade staben vara oense om saker och ting, och alldeles för många pratade ständigt spanska.. urgh.. Men det var faktiskt där jag träffade min tyska Emma som jag fortfarande är skitnära och träffat flera gånger sen dess. Jag har också haft reunions med den italienska, finska och brasilianska ledaren och det känns bara som en tidsfråga tills vi ses igen. <3
Det var allt för denna gången, får dela med mig av fler läger och historier nån annan gång 🙂