Jag är glad. Jag känner mig lite överallt just nu och jag vet inte riktigt vad detta inlägget kommer bli men det får vi se 🙂 Min utmattade själ har femtielva saker att göra. Men just nu vill jag skriva ett inlägg så det kommer jag att göra 🙂
Jag tror starkt på ett det bara finns ett fåtal ”goda” människor. Inte då menat att alla andra är onda. Bara att de genuint goda är få. Jag älskar goda människor. Jag är också en sån spirituell person som känner av folks energier, ganska skarpt. Jag brukar knappast springa runt och analysera eller aktivt tänka på folks energier. Men ibland slår det mig så jävla hårt hur negativa energier vissa har. Stackare. För jag blir sjuukt påverkad av dem. Hela min själ kan förändras av att träffa en person, både negativt och positivt. Men idag dök det upp en genuint god person på mitt fik. Fan vad jag älskar honom. Det är sånna som honom som gör att jag inte helt hatar män, bara lite. Haha!
Det var hursomhelst min gamla musiklärare, Ymer. Han var här i förra veckan också, men då hade jag inte tid att tjöta som idag. Det finns så mycket jag har att säga om denna människa. Men ord räcker helt enkelt inte till. Favvo-lärare i all ära, men framförallt rolig, halvt galen och sjukt snäll och omtänksam. De flesta lärare man haft skulle knappt höja på huvudet om man sprang på dem. Förståligt också ju. Men Ymer.. Vi skämtade till och med om att han skulle sätta ihop ett program och komma och spela på min café-avslutnings-tillställning (jag ska tydligen ha en sån också nu haha). I förra veckan när han var här och hälsade på, frågade han hur det gick med mitt gitarr-spelande. Faktum är att jag inte spelat på flera månader nu för att en sträng gått av och jag inte kommit till skott till att köpa en ny och byta. En knapp vecka senare är han tillbaka med en ny sträng, byter den, stämmer guran och sen spelar en sjukt fin låt ursprungligen av Eva Dahlgren, men hans version på En plats på jorden är ju bara SÅ mycket bättre <3
Intressant hur hela ens själ kan få ro av att en medelålders herre spelar och sjunger en trudelutt för en på ens gitarr. Haha! Jag satt verkligen där och njöt. Och tog ögonbilder. Tar ni sånna? Alltså ögonblicksbilder med ens egna ögon. Jag rekommenderar! Man blinkar lite hårdare som att man tar en faktisk bild med ögonen. Och det funkar faktiskt väldigt bra för att komma ihåg fina stunder. Men innan ni testar själva så vill jag varna om två saker: 1. Gör det inte till en daglig grej, utan enbart när något är extra fint. 2. Var försiktiga, alla saker som man tror man vill komma ihåg vill man i ett senare skede inte alls komma ihåg, men då är det försent. Bilden finns kvar i ögonlocken förevigt, radering fungerar alltså inte.
Så ja, mannen med 44(!) instrument (hans fru hjälpte till att räkna) var en av dagens få gäster. Och visst hade det gärna fått komma lite fler och visst finns det saker jag kan göra för att kanske få fler gäster. Men samtidigt slås jag ganska hårt av, hur fint allting kan vara trots att det finns femtielva saker för ens utmattade själ att göra.