Etikett: effektivitet gone wrong

Publicerat

Vill bara va lite ifred

Jag kör till Berlin, sover knappt, kör hem, sover knappt då heller, sen vaknar jag knappt innan mormors 85-årsfirande, spenderar ett par dar hos föräldrarna för att städa gamla rum (som jag knappt ens fick gjort), åker till Göteborg på tisdagen, åker till Helsingborg på torsdagen.
Jag har alltså spenderat en vecka, konstant runt folk. Och även om den största delen av tiden bara är med min närmaste familj så kräver det tydligen ändå en viss ständig social påfrestning. En påfrestning som gör att jag känt mig totalt utslagen varje kväll innan jag åkt hem från dem denna veckan.

I Göteborg träffade jag mitt stabs-crew, jag ska staba ett läger där över påsk. Vi hade en intressant men kort diskussion om, vem man är, egentligen. Varpå någon sa:

”Den enda tiden man egentligen är 100% sig själv är när man är helt ensam.”
Och så är det nog.

Och just det kändes så himla tydligt när jag lämnade köket hos päronen idag, jag lämnade för att äta min mat ensam i vardagsrummet. Jag var i upplösningstillstånd, uppstressad. Jag kände inte för att halvt bryta ihop framför folket (igen)(fast det var ju ganska tydligt att jag inte var tipp-topp). Så jag tog min tallrik och stängde dörren. Och så fort dörren stängdes, så kunde jag andas ut, lugna mig själv, vila lite, och låta ett par tårar leta sig fram (som att dem inte varit påväg länge). Ja, jag ville och behövde verkligen vara ensam. Men jag borde ju kanske gått lite längre och inte stannat för att vara ensam i husets vanligaste rum för så jävla ensam lät dem mig ju knappast va.. hahah

Ganska snart därefter drog vi; jag, syrran och mor + bäbis, mot mormors gamla hus för att rensa. Och morgondagen kommer antagligen se precis likadan ut men ännu mer hektiskt. Mormors gamla hus ska ju liksom tömmas. ?
Men på söndag, då ska jag fan lägga ifrån telefonen, stänga av den helt och bara va. Eller ja, jag behöver ju städa och diska och laga mat och röja upp efter katten och fixa lite dator-grejsemojs och annat som hänger över mig och och och… ?

Slutligen vill jag bara säga, njut. Njut av att ni kan vara effektiva utan att må dåligt.
Och njut av den egentiden ni har, den är lätt att underskatta. ?

Publicerat

Inget skratt utan gråt

Jag har tänkt ganska mycket på hur jag ska ta mig an detta ämnet. Det är så stort och kommer någon orka läsa allt detta?
Men det är viktigt så ta dig tiden. ♥

Jag har haft en tuff höst. Åkt direkt från det ena till det andra, kommit hem sent, kraschat i sängen för att vakna igen halv fem på morgonen, cykla tre kilometer, pendla till jobbet 1,5h enkel väg och sen samma visa igen. Om och om igen. Varje dag. Hela hösten. Även helg. Jag har ständigt varit påväg någonstans. Vid ett par tillfällen har jag sovit på kontoret för att få livet att gå ihop. Och dem få sekunderna jag faktiskt varit helt ledig, då har jag snabbt hittat saker att utnyttja tiden till. För att enbart tänka är ju waste of time, eller?

Det finns ju flera anledningar till varför jag levde såhär; att vara behövd på jobbet, att underlätta för andra på jobbet, cash is king, viljan att vara effektiv, viljan att hinna med allt, brinnande engagemang, men också att undvika situationer. För vad gör man om man redan varken har tid eller ork att bearbeta känslor eller situationer mer? Om man liksom är trött på det. Sen råkar det uppstå ett par till händelser samtidigt, som att man inte redan vill fly iväg tillräckligt som det är?
Ja, jag hade sett fram emot att jobba hela våren men när högsäsongen väl kom ville jag bara begrava huvudet i sanden. Så jag gjorde det. Jag undvek allt jobbigt och fokuserade enbart på ”här och nu” och ”dit jag ska sen”.

Jag ska vara ärlig, det var effektivt. Det var faktiskt sjukt effektivt (även om mina försök till att stänga av hjärnan inte alltid fungerade). Men problem liksom försvann och vissa löstes av sig självt. Det var faktiskt ganska najs, att slippa lägga energi på icke-problem.
Men så kommer som väntat dehär inläggets poäng (och det kommer fler lärdomar i kommande inlägg på samma tema)!

Om man undviker jobbiga situationer går man också misste om allt det roliga.

Ja, jag får faktiskt tänka till för att komma ihåg dem där roliga stunderna. Jag är dock säker på att jag haft lite kul, annars hade jag väl gått under totalt. Men jag har inte direkt njutit, eller jo det har jag nog. I stunden har jag njutit men sekunden efter har det varit som glömt för då är det inte ”här och nu” längre. Jag ser det som att jag mest bara existerade under hösten. Jag var typ aldrig närvarande, bara kroppsligt. Mentalt var jag ju ”dit jag ska sen”, även när allting var skoj.

Jag har också missat galet mycket händelser under hösten. Jag får fortfarande reda på ”old news”. Och jag blir lika irriterad på mig själv varje gång. ”Hur har jag missat detta, varför har ni inte sagt nåt?” ”Det har vi, men du har ju bara jobbat hela tiden..”
Och relationer. Man missar allt även där. Jag har tappat mycket kontakt med vänner, både svenska och österrikiska. Aldrig haft tid eller ork att ens svara på meddelanden. Jag har dåligt samvete över att jag inte hängt mer med syrrans bäbis eller min katt för den delen. Stackars joker har precis bara spenderat nätterna med mig, om ens det. ❤️

Nä ibland vill man bara rymma bort. Dra till ett annat land. Börja om, ni vet. Men om man gör det, om man faktiskt gör det. Då missar man ju allt, verkligen ALLT. Nä istället tycker jag att vi behöver bli bättre på att omfamna livets alla känslor. Och Njuta. Njuta av att vi faktiskt är privilegade till att ha känslor. För utan dem där jobbiga stunderna kan vi ju faktiskt inte heller skratta högt och känna den underbaraste lyckan. Så därför tycker jag du ska göra dethär just nu:

Stanna upp i stunden, känn efter. Låt dig känna vad du känner. Och njut av det, för känslor är vackra ting! ♥️