Kategori: Vardag

Publicerat

Sega Valborg

Sen jag kom hem från mitt läger i påsk så har jag varit så sjukt seg. Ingen ork till att ens blogga. Resväskan ligger fortfarande i en röra med dess innehåll runtomkring på golvet. Och att det var valborg igår missade jag nästan helt! Eller ja, ignorerade är kanske mer riktigt. Valborg handlar ju i princip helt uteslutande om att, fint sagt, förtära alkoholhaltiga drycker från gryning till gryning. Men nuförtiden känner jag inte alls för alkohol. Ett vinglas lite då och då är fullt tillräckligt. Jaja, snart kommer jag väl plötsligt få för mig att supa mig redlöst full igen och få ångest över minnesluckorna dan efter. Haha. 🙂 🙂 🙂 🙂 🙂 🙂

Men just nu, just idag, tycker jag alla på sociala medier är idioter. Jomen visst, ni har det säkert supertrevligt när ni sätter klockan för att komma upp ur sängen i tid så att ni kan ta första ölen. Och sen tvingas ni dricka sprit efter sprit så att ni slipper känna hur genomträngande kylan är i era vener. För en jeansjacka i Lunds kalla park är säkert jättevarmt, eller? Och idag är väl varenda park fullständigt nerskräpad och likaså ditt samvete när du spenderar hela dan bakfull i sängen.

Jaja, tolka mig inte fel. Nästa år är det kanske jag som sitter med en ölburk i Lunds stadspark, tillsammans med resten av Skåne. För samtidigt som det är fullständigt idiotiskt, så är det kanske lite det som är grejen med Valborg. Att för en enda dag få lov att vara en idiot utan att bli sedd som en.

Själv spenderade jag dagen med syrran. När vi sen skulle dra mot moster hade jag hamnat i sängen och kom knappt därifrån.. Vadå seeg? Men katten min tycker iaf om sega Alma 🙂

Publicerat

Home sweet home?

Jag förstår inte varför det alltid är så omtumlande att komma hem från läger. Jag var ju bara borta en dryg vecka!? Nu har det snart nästan gått en vecka till sen lägret slutade och jag börjar först nu ställa om mig till vardag igen. Men så tar det kanske också ett par dar att bli av med ”jet-laggen” man får av att.. ja inte sova som man behöver. I söndags var jag liksom inte jättelångt ifrån att dygna efter bara sovit två timmar föregående natt. 

  • Katten har iaf saknat mig, hon har inte låtit mig ur sikte sen jag kom hem <3

Blev det ett grymt läger då?
Diplomatiskt sagt så var det ett fantastiskt läger. Vi hade ett gäng oerfarna ledare som alla säger att de absolut vill fortsätta med CISV, kul! Deltagarna uppskattade också lägret, de fick ju till slut, efter världens pitch till oss i staben, igenom att göra en utflykt till berget bakom lägergården. Men för mig själv, om jag ska vara ärlig; jag har haft bra mycket bättre CISV-erfarenheter. Mitt läger var sådär av lite olika anledningar och inget jag orkar gå in på detalj här och nu. Men så var jag ju också en av staberna, och det är ju på deras axlar hela lägret vilar. Ingen press alls, haha. Och så länge resten av lägret mår bra så spelar min egna upplevelse mindre roll antar jag. Och kommer jag staba igen? Ja, men antagligen med personer jag känner bättre och antagligen ett längre läger så att man får ut mer av det.

Men trots att min egna erfarenhet som sagt inte var den bästa så vill jag ändå tillbaks. Vill på läger igen. Jag saknar energin, jag saknar maten, jag saknar att hjälpa de förvirrade ledarna, jag saknar rutinerna, jag saknar att gnälla över ledaren som tyckte det var genomtänkt att slösa sista aktiviteten med att spela ”Mickey mouse”, jag saknar jakten på sömn, jag saknar att dramatiskt spela finns i sjön, jag saknar att helt random hoppa in under lullabies och skrika ”ICE-BERG!”

Publicerat

Äntligen dags att slippa läger-abstinensen!

Imorgon är det lägertaaaajm!!!! 😀 😀 Som jag längtat!

Jag ska alltså staba ett så kallat Youth Meeting (YM) en vecka. Till lägret kommer 6st 14-åringar plus ledare från Sverige, Finland, Österrike, Spanien och Indien. Och ja, det är fett värt att åka hit (eller till GBG rättarsagt) från Indien för enbart en veckas läger, det är ju jag som varit med och planerat! Totalt sett blir vi alltså 36 pers, vi i staben och köket räknas förstås också. Men hur häftigt!

Alltid när jag får frågan om hur många läger jag varit på så ger jag ifrån mig en lång suck och börjar räkna på fingrarna. Men varje läger är ändå sjukt jävla unikt, jag skulle aldrig tröttna. Eller helt ärligt, mina läger är typ som bensin för att inte tröttna på övriga livet (oj, det lät ju sad men nej). Det här lägret blir såklart speciellt eftersom det är första gången jag har stabsrollen, jag är en av dem fem som planerat lägret från grunden. Kontakt med delegationerna, samlat formulär, gjort schema, brainstormat aktiviteter, utflykter? Vilket tema ska vi ha? Vad ska lägret heta?

”Skapa det snyggaste konstverket, enbart med hjälp av naturen.”

Årets CISV-tema är iaf konflikthantering och då har vi tänkt att inre konflikter är det som våra delegater kan känna igen sig mest i. Namn för lägret kom vi aldrig fram till men jag tycker avsaknaden av namn talar lite för vårt tema. Jag menar, är det inte omöjligt att definiera sig själv? Hur gör man då det med ett läger när det just är det lägret lite handlar om? En annan grej som vi i stabsgruppen bestämde är att varje delegat ska samla ihop meddelanden från några personer i deras närhet som handlar om vilka dem är. De kommer inte själva få se detta förren första dagen på lägret. Jag hoppas det blir som en första kick, ett första aha, en första introduktion på vårt tema.

Ja, jag får väl göra ett nytt inlägg när jag kommer hem och utvärdera hela lägret, min erfarenhet och denhär aktiviteten. Jag är sååå spänd och exalterad på att se vad dessa 14-åringar har att ge och lära känna deras ledare (3 av 5 är helt nya i CISV, spännande!). Och att tackla alla problem som stab förstås. För helt ärligt, jag har både hört och själv haft stabsgrupper som varit förskräckliga, inte minst senast när jag var i Guate. Också sett och hört om staber som varit jätteduktiga men med förskräckliga ledare och räknat ner darna tills lägret tagit slut (som när jag var utanför Stockholm 3 veckor, 19 år och för ung för att va ledare egentligen men ändå en av de ynka 3 vettiga ledarna, totalt 10 ledare). Tackolov så är ju nu vi ett bra team med vettiga personer och jag tror vi har tillräckligt med erfarenhet i gruppen för att hantera ledare som liksom inte fattar 🙂

Jaja, jag ska sluta tjata om mitt läger nu, men avslutar med denna lilla låten som ständigt dyker upp i mitt huvud när jag tänker på vårt tema. Jag har tidsinställt ett par inlägg till nästa vecka men i övrigt kommer jag vara där och ingen annanstans.

https://youtu.be/MwUSllekbb0
Publicerat

Tågresor är intressantare när allt folk runtomkring en inte bara sitter med mobilen hela resan.

Händer det ibland er att ni bara vill typ skratta? Helt utan anledning?
Så är det för mig just nu.

Jag sitter på tåget mot Göteborg, omringad av en afrikansk familj från Danmark. För en stund sen vaknade en alkoholpåverkad herre, han skullet hoppat av i Landskrona, det var för ungefär 3 timmar sen haha! Men hoppas han kommer hem till slut iaf!! ? I Varberg hittade han åtminstone till rätt perrong och hoppade på rätt tåg tillbaks ner mot Skåne. Ungefär samtidigt visade det sig att någon på tåget vägrade visa biljett och vägrade att hoppa av tåget. Så i högtalarna ropade dem upp att vi dröjde kvar för att polisen skulle komma. En sekund senare började vi rulla igen ändån. Undras hur planeringen gick där. ? Eller ja, nu rullar ju inte tåg, men ni fattar grejen.

En av de afrikanska kvinnorna har nån sorts bandana på sig. Jag vill säga till henne att jag gillar den och peka på min egna, varför gör man inte det? Varför ska man alltid och ständigt hålla sig till sin egna personliga sfär? Jaja, snart kommer väl introverta jaget fram till gbg och då ska jag leta upp en stabs-pal och sova i hennes gästrum för att imorgon starta tidigt med utbildning! Eller ja, tidigt och tidigt. Tydligen är kl. 9 tillräckligt tidigt för att det inte ska finnas tåg att ta.

En till komisk grej, jag har hört att man inte ska komma tomhänt när man får sovrum, så jag tog med mig en jävla planta på tåget som hon ska få! Haha! Ibland vet jag inte hur jag resonerar, varför jag inte bara köper en bukett eller en låda choklad som vanliga människor. En låda hade tillochmed fått plats i min ryggsäck.. Nä istället envisas jag med en kringlig (men fin!) krukväxt, den är ju personligare om inte annat kanske ??

NU VET JAG! Nu vet jag varför jag sitter här och vill skratta! Det är för att min hjärna föreställer sig att ha en dansk konversation med sällskapet. ”Bestefar, jeg kan ikke simme” ”Piskeflöe” ”Ja för fan man, syfylle kan jeg snakke dansk”. ”Jag liker dere bandana”.

Publicerat

Mitt hem är fyllt av älskvärt skit

Jag är alltså 22 bast, jag bor i 1rok kan man väl säga. Men jag har så mycket skit. Mina jämnåriga tycker det är jobbigt när de flyttar till eget och måste skaffa sig allting för första gången. Och här är jag, och vet verkligen inte hur jag aldrig haft det problemet. Jag har snarare motsatsen till det problemet. Jag har alldeles för mycket prylar. På mina runt 55kvm har jag just nu två soffor, tre fåtöljer, två skrivbord, ett köksbord, en drös stolar, ett gäng pallar, en säng, en tv-”bänk”, ett soffbord och tre andra mindre bord. Jag förstår inte hur jag får plats med allt, men ja, man kan ta sig runt utan att klättra på mina möbler. Utöver detta har jag bland annat också två andra soffor och en stor sackosäck som ju tyvärr verkligen inte får plats härinne, så det är just nu i vad som kallas undantaget eller ”the sex-cave”. Lugna nu, det är inte jag som gett det sistnämnda namnet, det är de facto enbart ett litet hus på gården där jag satt cool belysning och inredning men det fungerar enbart som förvaringsutrymme okej! …eller…? haha skoja!

Det känns lite märkligt. Vänner ränner runt på ikea, mio och alla möjliga ställen och lägger så mycket tanke, energi och inte minst pengar, på att inreda sina boenden exakt precis så de vill ha det. Samtidigt strövar jag runt på loppisar för att jag tycker det är kul och råkar plocka på mig nya fåtöljer och soffor lite då och då. Fast jag hade ju kanske också lite tur när jag flyttade in här, för då var huset fortfarande fullt med syrrans möbler som jag sen haft all tid i världen att succesivt byta ut mot egna.

Fast jag bövar (eller vad heter det??) dock lite till dagen jag flyttar härifrån. Tänk om jag skulle flytta ihop med någon liksom!!? Det skulle ju bli en sjuk struggle! Det är ju inte alla som älskar second hand/loppis-stilen och jag är i princip skitnöjd med mitt hem och jag är nog inte jättebra på att slänga heller.. Well well, den dan, det problemet.