Kategori: Vardag

Publicerat

Aaaargh

Så arg. Irriterad. Besviken. På ingen än mig själv. Jag hade så många planer för dagen. Jag skulle städa, städa, snickra dörr och sen fortsätta städa och såklart komma ihåg att äta. Ja, kommunen kommer förhoppningsvis hit i nästa vecka och då måste jag ha, ja städat. Hur blev den här dagen istället? Sociala medier, sociala medier, fick för mig att ansöka om ett jobb, och sen var klockan plötsligt 17. Hur hände det liksom? Tappar ni också all tidsuppfattning när ni har en dator framför er? Jag gör det, verkligen. Ibland hamnar jag i någon sorts trans där jag bara är, där varken tid eller rum existerar. Sen får jag en chock när jag plötsligt återgår till verkliga livet och inser att klockan inte är vad den var, när jag lämnade den 5 timmar tidigare. Typ. Oftast tycker jag dethär tillståndet är fullständigt fine, oftast får jag gjort vad jag vill, oftast är det ”bara” sömnen och kvällsmaten som blir lidande.

Men idag blev jag arg. Jag har slösat hela dan på något fullständigt onödigt. Jag kommer inte ta det jobbet, jag kommer ju inte få det heller för den delen. Jag liksom bara råkade få syn på ett spännande arbete, råkade uppdatera mitt CV och råkade söka det. Och sen var plötsligt klockan 17!? Jag hade varken städat, snickrat eller ätit och mamma hade redan hunnit köra på nåt ärende jag egentligen ville med på. Allt för ett jobb som jag inte ens vill ha. Ett jobb i Göteborg…

Fast, om mina café-planer går i stupet så är det kanske bra med en plan B ändån och då kan man lika gärna flytta ifrån denna hålan, speciellt eftersom man ändå inte hinner städa tills kommunen kommer…

Jaja, nu har jag snyltat mat från mamma som vanligt, sett på Bäst i Test (Hur kul är inte det programmet?) så nu är jag väl något piggare kanske och kanske, kanske har jag tillräckligt med energi för att städa, bara lite snälla.

Publicerat

Miljövänner är trams. Hoppsan sa jag det högt?

I helgen var jag på stor-kalas. Vid bordet pratade vi kort om veganskt, vegetarianskt och djurhållning. Och där och då insåg jag hur jävla skönt det är att snacka med folk som också är uppväxta på landet. Folk som har samma erfarenheter och perspektiv som mig när det kommer till dem här sakerna. Och förstå mig rätt nu, du får äta vad fan du vill men:

  1. Tvinga mig inte att äta samma eller påstå att jag är en miljöbov som äter kött. (Ja, jag har blivit anklagad för att ”döda planeten” av en fd väldigt bra kompis).

  2.  Bara för att du inte äter kött så rättfärdigar det inte det faktum att du gång på gång flyger land och rike och köper allting nytt så fort något inte är top notch osv.

Miljöfrågan är så jävla komplex och jag orkar inte gå in på detalj varför man kanske inte bör påstå att klimatet skulle räddas bara för att vi slutar käka kött. Men kort och gott så kan man väl säga att djurhållning är del av ett naturligt kretslopp, det må ta från naturen, men det ger också tillbaks. Medans flygresor och produktion av alla våra prylar enbart tar från naturen. Jaja, som sagt, jag orkar inte gå in i denhär diskussionen och det är inte det min poäng här är heller.

Men faktum är att jag är ju själv en relativt stor miljövän, om jag glömmer min tygpåse bär jag all min mat i famnen och skäms för att folk tror jag är snål. Och jag insåg häromdan, att förutom kläder och teknik så är ALLTING i mitt hem återbruk. De möbler jag köpt är från loppis, likaså tallrikar, ramar och krukor. En hel del av mitt boende kommer också från mormor, farmor och farfar när dem flyttat till mindre. Och när jag för en dryg månad sen behövde nytt skrivbord, ja då gjorde jag mitt egna av ”skrot” som jag blev hur nöjd med som helst! Installation eller skrivbord?

Så ja, man kan absolut kalla mig miljövän. Och då är det kanske ganska naturligt att mina öron ställer sig på spets så fort någon börjar prata om miljön. Och eftersom jag då mestadels hänger med stadsfolk så är det ju dessas synpunkter jag hör. Folk som fördömer köttätare när de flesta i självaste verket aldrig ens satt sin fot på ett lantbruk. Och när jag hört dessa synpunkterna tusentals gånger så har jag nästan börjat tro att det är dem enda synpunkterna som finns, och känt mig, jamen lite oförstådd kanske. Och just därför var det så jävla skönt på storfesten i helgen. Att för en gångs skull höra sina egna perspektiv, att ens egna åsikter kan vara så självklara för andra, att slippa känna sig som typ en utböling, att slippa hålla igen och att slippa skämmas för att käka kött. Och om jag ska vara ärlig så önskar jag faktiskt att jag kände och hängde mer med lantisar som liksom både har koll på stad och landsbygden. Ofta känner jag att jag behöver välja sida. Det behöver kanske inte va så?

Publicerat

Lycka ska mätas i välbefinnande väl?

Jag är smått imponerad av mig själv. I höstas steg jag upp halv fem/sex varje morgon, även helg. Hur klarade jag det? Hur fan stod jag ut? Imorse gick jag upp kl 06, skitjobbigt ju! Men jag klarade det, wihoo!

Jag drog hursomhelst till Helsingborg för att ta del av en föreläsning om stress för personer som driver eget. Dem flesta drev eget inom psykisk hälsa, och av dem i sin tur hade de flesta själva gått in i väggen vid något tillfälle. Inspirerande ändå hur man vänder det negativa ett positiva.

Men att sitta där och höra folks egna synpunkter och erfarenheter kändes lite jobbigt. För där satt jag, jag som är mitt i dem erfarenheterna, mitt i smeten. Det gav mig helt klart ett stresspåslag, varför kan jag inte riktigt sätta fingret på. Fast lite komiskt är det ju ändå; att gå på en föreläsning om att förebygga stress och så blir man stressad av ämnet, haha!

Men det var ju som tur var minst lika intressant som det var jobbigt. Jag känner på något vis ett större lugn inför stress nu. Ja, jag är egentligen full av tankar och jag kan omöjligt återge föreläsningen. Men jag kan dela med mig av en liten uppmaning:
Istället för att säga ”hur många mål gjorde du?” eller ”Vad du var duktig som…” Säg istället, ”Hur kändes det?” För det är väl det enda som spelar roll? Som Avicii, hur duktig som helst och en massa krav på sig från överallt, men om det inte känns bra så känns det ju inte bra. Och så enkelt är det faktiskt. Vi borde ställa känslo-orienterade frågor istället för målorienterade. Lycka ska mätas i vårt välbefinnande, inget annat. Om något inte känns bra, nä då ska man ju inte heller göra det.

Nu sitter jag på tåget mot ett vårigt Götlaburg, ska la bli noice! Ha en fin dag! ?

Publicerat

Att vara eller inte vara?

Jag känner mig som så mycket. Eller ingenting alls. Jag känner mig så kluven med det mesta. Fast egentligen är jag inte kluven alls. Egentligen så är det väl just det som är grejen. Starka känslor, men dubbelt. Starka känslor åt båda hållen. Helt övertygad om en sak, plötsligt övertygad om motsatsen. Vanligtvis har jag inte så starka åsikter, men nu jävlar. Till och med nu, i skrivande stund händer detta. För fem minuter sen tänkte jag ”det här måste jag ju skriva om”. Och nu har jag redan börjat tänka, ”men stämmer verkligen detta, kan jag stå för det?”. Och det i sig är väl ett bevis på att jag kan det.

Ett annat exempel är att jag sagt till mig själv att jag absolut inte ska kolla program och jobba på datorn samtidigt, att jag ska undvika all sorts multitasking. Men jag fullständigt älskar ju att vara effektiv. Och just nu är tvn såklart igång framför mig.

Så vill man ha min ärliga åsikt. Så är det inte nu man ska fråga mig. Eller så är det precis det! Ställ samma fråga två olika dar, då får du åtminstone ett svar som du är nöjd med! 😉

Publicerat

Vara tacksam.

Idag är jag inte tacksam över att jag kännt mig alldeles för paj hela veckan. Idag är jag inte tacksam över att vädret är trist. Idag är jag inte tacksam över att jag på något vis blivit av med alla bilder på min finaste gran nånsin.

Idag är jag däremot tacksam över att mammas säng är skön. Idag är jag tacksam över att mammas mat är god. Idag är jag tacksam över att jag inte är på helgläger, vilket planen var från början. Idag är jag tacksam över att det är helg och att jag ändå inte kan få tag på myndighetsfolk förrens på måndag. Idag är jag tacksam för karameller. Idag är jag tacksam för färgen:

Orange.
Så jävla snygg färg eller hur!?

Vad är du tacksam över?