Jag känner mig som så mycket. Eller ingenting alls. Jag känner mig så kluven med det mesta. Fast egentligen är jag inte kluven alls. Egentligen så är det väl just det som är grejen. Starka känslor, men dubbelt. Starka känslor åt båda hållen. Helt övertygad om en sak, plötsligt övertygad om motsatsen. Vanligtvis har jag inte så starka åsikter, men nu jävlar. Till och med nu, i skrivande stund händer detta. För fem minuter sen tänkte jag ”det här måste jag ju skriva om”. Och nu har jag redan börjat tänka, ”men stämmer verkligen detta, kan jag stå för det?”. Och det i sig är väl ett bevis på att jag kan det.
Ett annat exempel är att jag sagt till mig själv att jag absolut inte ska kolla program och jobba på datorn samtidigt, att jag ska undvika all sorts multitasking. Men jag fullständigt älskar ju att vara effektiv. Och just nu är tvn såklart igång framför mig.
Så vill man ha min ärliga åsikt. Så är det inte nu man ska fråga mig. Eller så är det precis det! Ställ samma fråga två olika dar, då får du åtminstone ett svar som du är nöjd med! 😉