Jag är alltså 22 bast, jag bor i 1rok kan man väl säga. Men jag har så mycket skit. Mina jämnåriga tycker det är jobbigt när de flyttar till eget och måste skaffa sig allting för första gången. Och här är jag, och vet verkligen inte hur jag aldrig haft det problemet. Jag har snarare motsatsen till det problemet. Jag har alldeles för mycket prylar. På mina runt 55kvm har jag just nu två soffor, tre fåtöljer, två skrivbord, ett köksbord, en drös stolar, ett gäng pallar, en säng, en tv-”bänk”, ett soffbord och tre andra mindre bord. Jag förstår inte hur jag får plats med allt, men ja, man kan ta sig runt utan att klättra på mina möbler. Utöver detta har jag bland annat också två andra soffor och en stor sackosäck som ju tyvärr verkligen inte får plats härinne, så det är just nu i vad som kallas undantaget eller ”the sex-cave”. Lugna nu, det är inte jag som gett det sistnämnda namnet, det är de facto enbart ett litet hus på gården där jag satt cool belysning och inredning men det fungerar enbart som förvaringsutrymme okej! …eller…? haha skoja!
Det känns lite märkligt. Vänner ränner runt på ikea, mio och alla möjliga ställen och lägger så mycket tanke, energi och inte minst pengar, på att inreda sina boenden exakt precis så de vill ha det. Samtidigt strövar jag runt på loppisar för att jag tycker det är kul och råkar plocka på mig nya fåtöljer och soffor lite då och då. Fast jag hade ju kanske också lite tur när jag flyttade in här, för då var huset fortfarande fullt med syrrans möbler som jag sen haft all tid i världen att succesivt byta ut mot egna.
Fast jag bövar (eller vad heter det??) dock lite till dagen jag flyttar härifrån. Tänk om jag skulle flytta ihop med någon liksom!!? Det skulle ju bli en sjuk struggle! Det är ju inte alla som älskar second hand/loppis-stilen och jag är i princip skitnöjd med mitt hem och jag är nog inte jättebra på att slänga heller.. Well well, den dan, det problemet.