Jag kände mig bara tvungen att dela med mig av en insikt jag fick alldeles precis. Och förlåt, för dethär är verkligen inget djupt som man förväntar sig när någon använder ordet ”insikt”. Men låten jag delade sist fortsätter gå på repeat, alltså det är nog i princip den endaste låten jag lyssnar på just nu. Och då försöker jag till och med tvinga mig att lyssna på annat. Det finns ju annan musik därute som också är bra, varför ska jag hålla på och begränsa mig till denna? Men det gör jag ju, men varför?
Så slog det mig. Det finns ju regler i allt, ni kanske kommer ihåg bildlektionerna där dem pratade om gyllene snittet och färgharmonier och sånt som tilltalar ögat? (Eller så är det bara jag som har koll på sånt för att jag gick Media på gymnasiet? Kul om man ändå lärt sig något från dem tre gymnasieåren haha!)
Eller så har ni kanske hört talas om kroppsliga regler, ni vet som att avståndet mellan en killes pekfinger och tumme ska va lika långt som… Haha jaja, skämt o sido. Men kroppen är liksom konst också uppbyggd av gyllene snitt. Det finns alltså uträknade exakta avstånd/proportioner man ska ha för att vara som mest tilltalande att titta på, eller med andra ord: snygg..
Hursomhelst! Det finns ju regler om vad som tilltalar örat precis som det finns regler om vad som tilltalar ögat. Nu är jag ju inte världens mest kompetenta musiksnille så om du kan musik-teorier bättre, säg till! Men musik är ofta uppbyggt på fjärdedels-takt, fjärdedelar. Om du tänker en standard-vers från en låt så har den ju ganska ofta fyra rader. Slump? nej. Våra öron behöver förändring annars tröttnar vi, och efter fyra upprepningar gör vi nog det. Men alldeles för ofta nöjer sig musikproducenter och musiker sig med texten, melodimässigt skiljer sig ofta versen inte jättemycket från bryggan. Och jag vet inte hur många gånger jag inte gillat en låt för att den inte ändrar sig tillräckligt eller för att den bara fortsätter att upprepa sig. Det är säkert därför jag bara gillar viss house-musik. Men just denhär låten har ju ganska tydliga tempo- och melodiskillnader genom låten. Och exakt hur många gånger går en slinga i låten innan formen förändras? 4 gånger. Och eftersom jag älskar alla typ ”faser” från just den här låten så blir jag aldrig besviken när det byter och jag hinner inte heller bli uttråkad av det nuvarande.
Och med detta sagt, är det inte exakt på grund av detta som Freddie Mercury och Queen blev så stora? Deras musik gick hem, just på grund av att den ändrades mycket. Tänk på bohemian rhapsody liksom, stora, många men bra förändringar genom hela låten som gör att trots att den är lång som fan så tröttnar man inte på samma sätt som om en annan låt hade pågått i 7(?) minuter. Eller Avicii! House-musik bygger ofta bara upp till ett beatdrop men det sker så succesivt att man(eller jag) hinner tröttna. Men Avicii var en mästare på att göra snygga house-låtar. Och ni vet låtar som upprepar refrängen femtielva gånger i slutet. Men varför liksom? Jag brukar gå vidare till nästa låt direkt haha 🙂
Men det är såklart komplicerat för musiker att genomföra de bästa låtarna. Övergången mellan vers till brygga till refräng osv ska ju inte heller låta alldeles för onaturlig och desto mindre skillnad man gör mellan låtens stadier, ju enklare är det att få ihop produktionsmässigt. Antar jag. Så det är väl förklaringen till varför jag inte faller handlöst för alla låtar jag hör. Jag gillar helt enkelt markanta ändringar i låtar, med najs beat och släng in lite gitarr-riff också så är du min <3 😉 (sen får ju gärna texten sticka ut en gnutta också såklart)
Ojojoj, jag hade ju bara tänkt att skriva ett snabbt litet inlägg om hur bra låten är igen och sen nämna lite om onsdagens foto-uppdrag i Båstad (Studenten). Men jag fick visst lite feeling, tycker konstens alla regler är sjukt intressant. Men kom ihåg, regler är ju också till för att brytas. Här kommer hursomhelst låten igen för den är ju så himla himla bra haha 😀 <3
