Två nyper vila och en näve rätt musik

Det har inte blivit så mycket bloggande på sistone, jag vet det. Det är inte det att jag inte vill spendera massa tid på att ösa ur mina tankar, för jag gillar ju det. Men det är väl snarare så att jag prioriterar annorlunda och kan göra det. Innan brukade jag blogga när jag blev för trött på att inte orka göra någonting. Det låter kanske konstigt, men det var verkligen så. Jag vilade och när jag var trött på att vila men fortfarande inte kunde förmå mig till att göra något vettigt så skrev jag ett blogginlägg. Men nuförtiden så gör jag antingen något vettigt eller så vilar jag helt. Mellanting känns bara onödigt. Jag tror jag uppskattar och förstår innebörden av att ”bara vara” mer än vad jag någonsin gjort. Och lät inte det som någon sorts reflektion/sammanfattning/slutsats från nåt skolarbete haha!?

Men vet ni vad hörrni!? Jag har till och med börjat meditera. Eller egentligen vet jag inte vad meditation innebär. Men ibland får jag för mig att bara ligga ner och andas till lugnande musik. Jag tänker iaf att det är meditation, att det är nåt sånt alla sånna duktiga människor gör när dem säger att de mediterar. Ja, nu har väl jag också gått och blivit en duktig hippie, haha! Eller ja, en äkta bohemian som min familj kallat mig sen länge. Men jag kan faktiskt till och med rekommendera det; när alla tankar, stress och måsten brakar i hela kroppen så är den där lugnande musiken faktiskt det enda som ger en svag kram till själen. Och det menar jag, även om jag i skrivande stund nästan själv lyfter sådär ifrågasättande på ena ögonbrynet.?

Egentligen är det där med musik lustigt. Aldrig skulle jag nånsin förr få för mig att lyssna på lugnande och tråkig musik. Jag har nästan sett det som slöseri av tid som bättre spenderas med att lyssna på bra musik, texter, melodier. Men faktum är att jag ibland aktivt väljer att lyssna på annan musik än vad jag egentligen vill höra på. Till exempel så kan jag ibland grotta ner mig fullständigt i Taylor Swifts gamla låtar. En vecka senare upptäcker jag att min sinnesstämning successivt har förändrats till det sämre. Om jag enbart lyssnar på rockig musik, ja då blir jag istället en frustrerad liten Alma. Man ska väl helt enkelt komma ihåg att det finns massvis med bra musik och miljarder artister och band som bidrar med ofantligt mycket musik som jag inte ens upptäckt, än. Och egentligen, varför begränsa sig och bara lyssna på ett fåtal? Varför aldrig lyssna på lugnande musik som man tror man inte får något ut av när man i självaste verket kan alla andra låtar man annars hade lyssnat på utan och innan?

Ta en kvart, lyssna på något du aldrig annars skulle få för dig att lyssna på och bara va.

Är jag grisen i säcken?

Vissa av oss älskar intensiva människor och andra ogillar dem skarpt. Jag gillar väl dem, egentligen. Men man kan ju få för mycket också, ibland vill man ju bara chilla och ta det lite lugnt och inte hitta på femtielva saker på en och samma dag. Impulsivitet fungerar väl likadant? Spontaniteten tar överhand och man går fullt på känslor utan att tänka så mycket kring det. Man får ett härligt adrenalinpåslag som håller all vett och logik borta. Det är väl jätteskoj, så länge det varar förstås. För någon gång måste väl den intensiteten ta slut? För visst kan man inte ständigt vara impulsiv eller intensiv? Man kan ju inte ständigt drivas av sitt adrenalin?

Men kärlek då, handlar inte det också om impulsivitet? Jag hängde med en kompis i helgen som verkligen inte kunde sluta prata om sin nya kärlek. Hur hon blivit totalt förälskad i någon, hur de fick dra i handbromsen när de först träffades för att det var halvt opassande. Kärlekens ögon ser inga fel sägs det, och det är väl lite samma sak som att vara impulsiv – att agera utifrån sina känslor och inte så mycket logik. Hur härligt! Får mig att också vilja vara kär haha! XD

Nu vet jag att min vän inte är en jätteimpulsiv person och hur hennes grabb är kan jag inte svara på. Särskilt impulsiv skulle jag inte kalla mig själv heller. Men visst är vi alla olika mycket impulsiva, olika mycket benägna till att köpa grisen i säcken? Så samtidigt som många av oss säkert känner igen dem där intensiva nykär-känslorna så funderar jag över hur personer som generellt är väldigt impulsiva hanterar att vara nykär. Blir det ännu mer intensivt för dem? Eller blir de kanske nykära enklare och oftare? Kanske båda, kanske mer av allt? Finns det då också en risk att de startar alldeles för seriösa relationer alldeles för snabbt med personer som dem kanske egentligen inte passar med alls? Kan man ”köpa grisen i säcken” även när det kommer till relationer?

Men så är det väl med alla relationer antar jag. Man får helt enkelt dejta svin tills man hittar en gris man är villig att ta i hornen och styra kosan tillsammans med. Och sen får man väl bara hoppas att båda fortfarande kommer gilla varandra när det adrenalinet blir mindre och mindre.

Sega Valborg

Sen jag kom hem från mitt läger i påsk så har jag varit så sjukt seg. Ingen ork till att ens blogga. Resväskan ligger fortfarande i en röra med dess innehåll runtomkring på golvet. Och att det var valborg igår missade jag nästan helt! Eller ja, ignorerade är kanske mer riktigt. Valborg handlar ju i princip helt uteslutande om att, fint sagt, förtära alkoholhaltiga drycker från gryning till gryning. Men nuförtiden känner jag inte alls för alkohol. Ett vinglas lite då och då är fullt tillräckligt. Jaja, snart kommer jag väl plötsligt få för mig att supa mig redlöst full igen och få ångest över minnesluckorna dan efter. Haha. 🙂 🙂 🙂 🙂 🙂 🙂

Men just nu, just idag, tycker jag alla på sociala medier är idioter. Jomen visst, ni har det säkert supertrevligt när ni sätter klockan för att komma upp ur sängen i tid så att ni kan ta första ölen. Och sen tvingas ni dricka sprit efter sprit så att ni slipper känna hur genomträngande kylan är i era vener. För en jeansjacka i Lunds kalla park är säkert jättevarmt, eller? Och idag är väl varenda park fullständigt nerskräpad och likaså ditt samvete när du spenderar hela dan bakfull i sängen.

Jaja, tolka mig inte fel. Nästa år är det kanske jag som sitter med en ölburk i Lunds stadspark, tillsammans med resten av Skåne. För samtidigt som det är fullständigt idiotiskt, så är det kanske lite det som är grejen med Valborg. Att för en enda dag få lov att vara en idiot utan att bli sedd som en.

Själv spenderade jag dagen med syrran. När vi sen skulle dra mot moster hade jag hamnat i sängen och kom knappt därifrån.. Vadå seeg? Men katten min tycker iaf om sega Alma 🙂

Home sweet home?

Jag förstår inte varför det alltid är så omtumlande att komma hem från läger. Jag var ju bara borta en dryg vecka!? Nu har det snart nästan gått en vecka till sen lägret slutade och jag börjar först nu ställa om mig till vardag igen. Men så tar det kanske också ett par dar att bli av med ”jet-laggen” man får av att.. ja inte sova som man behöver. I söndags var jag liksom inte jättelångt ifrån att dygna efter bara sovit två timmar föregående natt. 

Blev det ett grymt läger då?
Diplomatiskt sagt så var det ett fantastiskt läger. Vi hade ett gäng oerfarna ledare som alla säger att de absolut vill fortsätta med CISV, kul! Deltagarna uppskattade också lägret, de fick ju till slut, efter världens pitch till oss i staben, igenom att göra en utflykt till berget bakom lägergården. Men för mig själv, om jag ska vara ärlig; jag har haft bra mycket bättre CISV-erfarenheter. Mitt läger var sådär av lite olika anledningar och inget jag orkar gå in på detalj här och nu. Men så var jag ju också en av staberna, och det är ju på deras axlar hela lägret vilar. Ingen press alls, haha. Och så länge resten av lägret mår bra så spelar min egna upplevelse mindre roll antar jag. Och kommer jag staba igen? Ja, men antagligen med personer jag känner bättre och antagligen ett längre läger så att man får ut mer av det.

Men trots att min egna erfarenhet som sagt inte var den bästa så vill jag ändå tillbaks. Vill på läger igen. Jag saknar energin, jag saknar maten, jag saknar att hjälpa de förvirrade ledarna, jag saknar rutinerna, jag saknar att gnälla över ledaren som tyckte det var genomtänkt att slösa sista aktiviteten med att spela ”Mickey mouse”, jag saknar jakten på sömn, jag saknar att dramatiskt spela finns i sjön, jag saknar att helt random hoppa in under lullabies och skrika ”ICE-BERG!”

Zara Larsson

Zara Larsson är en liten jobbig person tycker jag. Kanske handlar mina åsikter kring henne mest om nån sorts rädsla eller kanske avund. Eller så har jag helt enkelt bara rätt i att hon överdrivit och överanvänt sina feministiska åsikter för PR och nå ut till fler med sin musik. Men då kan hon väl iaf skriva lite låtar med lite mer feminism? Istället springer hon runt halvnaken på nåt jäkla mansion och sjunger ”I want you to ruin my life” och drämmer till sin rumpa, känns faktiskt inte ett dugg feministiskt tycker jag. Eller så handlar feminism om just det, att kunna göra vad man vill och det är klart hon ska få drämma sin rumpa hur mycket hon vill då. Men min personliga åsikt är iaf att hon framställer sig själv sexistiskt i den videon och jag är säker på att hon har andra kvaliteter än att vara sexig..

Men ibland ska man kanske hålla isär musik och artist. Jag är ju uppenbarligen förvirrad kring Zara Larsson, men hennes senaste musik har jag faktiskt inte så mycket emot alls faktiskt. Jag gillar ”Ruin my life” men jag gillar denna mer: