Månad: februari 2019

Publicerat

Mot Berlin!

Jag och bror är just nu på väg mot Berlin! ? Edvin ska på nån grönsaksmässa och ville ha sällskap i bilen. Så jag tar tillfället i akt och tänker ströva omkring i Berlin själv en dag haha väldigt spontant faktiskt.

Jag har varit i Berlin en gång tidigare, när jag reste hem från Graz i somras/våras. Jag gjorde ett 5-timmars stopp i Berlin och tog en fika med en tysk kompis. Men fan alltså, det finns få stunder i mitt liv som varit så stressande. Jag kan nog tryggt säga att det här nog är mitt absolut värsta resminne.

Jag hittade först inte fiket och lämnade det sen uppenbarligen en gnutta för sent. Sen sprang jag och stressade genom Berlins gator i hettan med ett par otympliga väskor på ryggen. Mitt dåliga lokalsinne visste inte riktigt om jag sprang på rätt håll eller var jag befann mig, jag visste inte hur långt jag hade kvar eller vad klockan var. Det går inte att föreställa sig den ångesten jag hade över att missa bussen. Ja, min mobil var sönder och som att det inte hade varit knepigt nog att boka bussresan från första början utan mitt mobila bank-id, så kunde jag ju inte ringa någon, jag visste inte vad klockan var, jag kunde inte plocka upp Google Maps. Datorn hade jag, men med begränsat batteri. Och morgonen efter skulle jag upp tidigt och jobba.

”Om jag missar denna bussen, vet ingen var jag är. Jag kan inte få tag på någon och räcker ens pengarna på kortet till övernattning?”

MEN. Jag kom fram, senare än vad man egentligen ska men tillräckligt i tid för att hinna med. Undras vad de andra resenärerna tänkte när jag kom fram till hållplatsen(som dessutom låg längst bort), springandes och flåsandes och svettandes med mina väskor.

Sen hade jag fått dendära mensen också och bussens toalett hade begränsat med toalettpapper..
Inser att detta blev en lång historia men då har jag ju inte ens nämnt hur min föregående nattbuss-resa mellan München och Berlin gick… Haha goosh.. ???

Jaja, min poäng med allt detta var iaf att mitt första intryck av staden som alla älskar och staden jag hört så mycket gott om gav mig ett av de sämsta intrycken nånsin. Men det är ju inte så konstigt. Jag tänker att jag ska ge Berlin en till chans och skapa nya minnen till staden. Upptäcka den och njuta av den i min egna takt, jag har ju hela dan på mig ?

Några tips på ställen jag ska ta mig till? Några ”must-sees” eller kanske något underbart ”icke-turistiskt” ställe? ♥️

Publicerat

Veckans repeat!

Jag har funderat lite över vilken låt som skulle få äran att vara min första repeat. Stod mellan min ”go to”-favoritlåt of all time eller vårt absolut största musikgeni. Verkar ändå som ni får min favvo-låt vid nåt annat tillfälle. Här har ni Freddie ”Queen” Mercury. För är han inte bara bäst!?? ? Måste verkligen se filmen om honom, den ska ju va bra säger dem ?

Lite backgrundshistoria: Videon är från Live Aid, en välgörenhetskonsert organiserad av Bob Geldof i syfte till att skänka pengar och uppmärksamhet till Etiopiens fattigdom. Det är även Bob Geldof som bl.a. ligger bakom ”Do they know it’s christmas?”, som också skänkte (och fortfarande skänker, antar jag) intäkterna oavkortat till fattigdom (Ja, jag har gjort nåt skolarbete om honom). Det hölls hursomhelst två konserter samtidigt, en i London och en i Philadelphia som båda live-sändes. Tillsammans hade konserterna runt 170 000 åskådare och runt 60 av den tidens allra största artister och band. Fatta vad mäktigt!! :O Dessutom sågs konserterna live via tv av 400 miljoner tittare! Tack vare donationer samlade man in 1,5 miljarder kronor som gick oavkortat till svältkatastrofen i Etiopien. Och Live Aid har inspirerat till en massa andra välgörenhetskonserter och initiativ, fett! Bra initiativ av Bob Geldof tycker jag 🙂 

Publicerat

Musik ska byggas utav glädje?

Här ligger jag och försöker sova, men tror ni inte jag har en låtfan på skallen!? Och vi vet nog allihopa hur irriterande det kan vara, men det här är lite utöver det vanliga. Och jag ska förklara varför.

Det är nämligen så att om man har ett instrument som man spelar regelbundet på så tror jag att det är ganska vanligt att man skriver låtar eller verser eller meningar eller melodier lite då och då. Häromdagen kollade jag igenom mobilen efter gammalt jag skrivit eller spelat in, men hittade ingenting. Allt är puts väck efter att mobilen gått isönder och sånt. Skittråkigt. Och kanske är det därför jag inte skrivit något nytt på aslänge, what’s the point liksom?
Men där och då fick jag ändå feeling. Och såklart råkade den här nya låten som dessutom nästan är finito handla om en viss komplicerad vänskap fd kärlek. ? 

Så nu ligger jag alltså här med en låt på huvet, som jag själv skrivit och som handlar om någon jag kanske egentligen inte vill tänka på så jättemycket. Irriterande va? ?

”I want to be your friend, nothing more. I want to be the one you’d keep open up for. But you cut me off, yeah with a sword. Now I’m torn, begging the lord.”

Nä musik byggs inte utav glädje. Eller jo på sätt och vis. Musik byggs på känslor, och känslor ska vi titta på med glädje. Så då byggs ju musik i princip på glädje, eller?

Publicerat

Daaaans

Klockan är i skrivande stund 05.28. Jag sitter på tåget mellan Helsingborg och Förslöv. Det återstår fortfarande att se om jag får vänta i kylan en timme eller om någon kan vakna och plocka upp mig haha ???

Ja, jag hann inte så mycket längre(syrran plockade upp mig). Nu är klockan plötsligt 18.20 och jag har spenderat hela dan i sängen och mått som jag förtjänar. Men då syftar jag inte på alkohol (drack ju inte en droppe. Eller jo det gjorde jag ju men ändå knappt). Men om ni däremot läst mitt förra inlägg så kan jag ju avslöja att jag är halvt dysfunktionell ibland på grund av höstens ständiga fläng. Och eftersom gårdagen var busy-busy så reagerar jag med att vara i sängen idag. 🙂

Första halvan av gårdagen spenderades i mormors gamla hus. Sen drog jag direkt till en kompis som fyllt år och hann lyckosamt på något vis med att fixa present däremellan.
Det var verkligen jättekul att träffa henne och dem andra igen. Tror inte vi har träffats i person sen sist den här tjejen fyllde år, kort innan jag drog till Österrike. Men är det inte sjukt vad mycket som hinner hända på ett år!!? Ni vet gällande; bostad, jobb, förhållanden, framtidsplaner, draman etc. Min tidsuppfattning är helt off men jag antar att man är i en ålder då det helt enkelt bara händer mycket. Dem här första åren som ”vuxen” och man ska stå på sina egna ben och så vidare och så vidare.
Det var också ett tag sen jag var ute och dansade och trots att musiken var sämre än vanligt och trots att stället var fullt av äckel-drägg som inte direkt förbättrar männens rykte så var det rätt kul ändå!

Det är alltså fullständigt okej att spendera denna dagen i sängen på grund av gårdagens och nattens skojsigheter! ♥ 🙂 

P.s. Hur fan kunde Arja ”Sayonara” inte gå vidare i gårdagens mello!??!??!? Obs, seriös.

Slappande framför mello på play 🙂 <3
Publicerat

Inget skratt utan gråt

Jag har tänkt ganska mycket på hur jag ska ta mig an detta ämnet. Det är så stort och kommer någon orka läsa allt detta?
Men det är viktigt så ta dig tiden. ♥

Jag har haft en tuff höst. Åkt direkt från det ena till det andra, kommit hem sent, kraschat i sängen för att vakna igen halv fem på morgonen, cykla tre kilometer, pendla till jobbet 1,5h enkel väg och sen samma visa igen. Om och om igen. Varje dag. Hela hösten. Även helg. Jag har ständigt varit påväg någonstans. Vid ett par tillfällen har jag sovit på kontoret för att få livet att gå ihop. Och dem få sekunderna jag faktiskt varit helt ledig, då har jag snabbt hittat saker att utnyttja tiden till. För att enbart tänka är ju waste of time, eller?

Det finns ju flera anledningar till varför jag levde såhär; att vara behövd på jobbet, att underlätta för andra på jobbet, cash is king, viljan att vara effektiv, viljan att hinna med allt, brinnande engagemang, men också att undvika situationer. För vad gör man om man redan varken har tid eller ork att bearbeta känslor eller situationer mer? Om man liksom är trött på det. Sen råkar det uppstå ett par till händelser samtidigt, som att man inte redan vill fly iväg tillräckligt som det är?
Ja, jag hade sett fram emot att jobba hela våren men när högsäsongen väl kom ville jag bara begrava huvudet i sanden. Så jag gjorde det. Jag undvek allt jobbigt och fokuserade enbart på ”här och nu” och ”dit jag ska sen”.

Jag ska vara ärlig, det var effektivt. Det var faktiskt sjukt effektivt (även om mina försök till att stänga av hjärnan inte alltid fungerade). Men problem liksom försvann och vissa löstes av sig självt. Det var faktiskt ganska najs, att slippa lägga energi på icke-problem.
Men så kommer som väntat dehär inläggets poäng (och det kommer fler lärdomar i kommande inlägg på samma tema)!

Om man undviker jobbiga situationer går man också misste om allt det roliga.

Ja, jag får faktiskt tänka till för att komma ihåg dem där roliga stunderna. Jag är dock säker på att jag haft lite kul, annars hade jag väl gått under totalt. Men jag har inte direkt njutit, eller jo det har jag nog. I stunden har jag njutit men sekunden efter har det varit som glömt för då är det inte ”här och nu” längre. Jag ser det som att jag mest bara existerade under hösten. Jag var typ aldrig närvarande, bara kroppsligt. Mentalt var jag ju ”dit jag ska sen”, även när allting var skoj.

Jag har också missat galet mycket händelser under hösten. Jag får fortfarande reda på ”old news”. Och jag blir lika irriterad på mig själv varje gång. ”Hur har jag missat detta, varför har ni inte sagt nåt?” ”Det har vi, men du har ju bara jobbat hela tiden..”
Och relationer. Man missar allt även där. Jag har tappat mycket kontakt med vänner, både svenska och österrikiska. Aldrig haft tid eller ork att ens svara på meddelanden. Jag har dåligt samvete över att jag inte hängt mer med syrrans bäbis eller min katt för den delen. Stackars joker har precis bara spenderat nätterna med mig, om ens det. ❤️

Nä ibland vill man bara rymma bort. Dra till ett annat land. Börja om, ni vet. Men om man gör det, om man faktiskt gör det. Då missar man ju allt, verkligen ALLT. Nä istället tycker jag att vi behöver bli bättre på att omfamna livets alla känslor. Och Njuta. Njuta av att vi faktiskt är privilegade till att ha känslor. För utan dem där jobbiga stunderna kan vi ju faktiskt inte heller skratta högt och känna den underbaraste lyckan. Så därför tycker jag du ska göra dethär just nu:

Stanna upp i stunden, känn efter. Låt dig känna vad du känner. Och njut av det, för känslor är vackra ting! ♥️