Kategori: Vardagsproblematik

Publicerat

Hello business woman! HBTQ-bikes? Why u do dis?

För att vara jag, så händer det sjukt mycket nu. Så snart som möjligt drar jag in till Helsingborg, lämna tillbaks lite kläder, hälsa på jobbet men framförallt skriva lägenhetskontrakt. Om jag inte får för mig något annat så verkar det nämligen som att jag blir helsingborgsbo i december! Haha! Imorgon blir det en tur in till Ängelholm. På onsdag kommer tidningen hit för att intervjua mig. På torsdag är det fotoutbildning på kontoret, jag ska ju fota studenten om en månad och inte heller det lyckas jag ta in och inse och panika över. Jaja, lika bra det haha..

Det största som egentligen händer nu är ju ändå definitivt att jag startar café om en månad! Ja, bara en månad kvar och jag har ap-mycket att hinna med tills dess. Och jag tänker definitivt inte rabbla upp allt för det är både tråkigt att läsa och inte direkt något att skryta med. Men jag tänker absolut göra ett bättre inlägg när jag hinner för er att läsa om allt det spännande jag har på gång! 😀 Egentligen vill jag bara dela med mig av allt nu på en gång, men den som väntar… OCH i förra veckan blev jag utsedd till en av två vinnare av ungdomsledarpriset i Båstad kommun. Även det har jag sjukt mycket att säga om… Ahhr, tiden..

Haha! Vilket taskigt inlägg egentligen. Jag ger bara en massa intressanta händelser men ingen fakta runtomkring. Vad är det för boende jag ska flytta till? Varför ska jag bli intervjuad? Varför har jag sprayat cyklar? Juste, det kanske ni inte undrade över för det har jag faktiskt inte skrivit något om, än hehe. Men medans jag färgade dem häromdan så kom en av polackerna förbi som jobbar för föräldrarna och tittade lite frågande på mig. Han undrade vilka färger och om det var HBTQ-bikes. Det tyckte jag var lite roligt, framförallt eftersom jag vet att den andra polacken eventuellt är lite kontroversiell när det kommer till sånt. Fast han kallade mig precis för business woman, so it’s cool. Hehe.

Publicerat

Är jag grisen i säcken?

Vissa av oss älskar intensiva människor och andra ogillar dem skarpt. Jag gillar väl dem, egentligen. Men man kan ju få för mycket också, ibland vill man ju bara chilla och ta det lite lugnt och inte hitta på femtielva saker på en och samma dag. Impulsivitet fungerar väl likadant? Spontaniteten tar överhand och man går fullt på känslor utan att tänka så mycket kring det. Man får ett härligt adrenalinpåslag som håller all vett och logik borta. Det är väl jätteskoj, så länge det varar förstås. För någon gång måste väl den intensiteten ta slut? För visst kan man inte ständigt vara impulsiv eller intensiv? Man kan ju inte ständigt drivas av sitt adrenalin?

Men kärlek då, handlar inte det också om impulsivitet? Jag hängde med en kompis i helgen som verkligen inte kunde sluta prata om sin nya kärlek. Hur hon blivit totalt förälskad i någon, hur de fick dra i handbromsen när de först träffades för att det var halvt opassande. Kärlekens ögon ser inga fel sägs det, och det är väl lite samma sak som att vara impulsiv – att agera utifrån sina känslor och inte så mycket logik. Hur härligt! Får mig att också vilja vara kär haha! XD

Nu vet jag att min vän inte är en jätteimpulsiv person och hur hennes grabb är kan jag inte svara på. Särskilt impulsiv skulle jag inte kalla mig själv heller. Men visst är vi alla olika mycket impulsiva, olika mycket benägna till att köpa grisen i säcken? Så samtidigt som många av oss säkert känner igen dem där intensiva nykär-känslorna så funderar jag över hur personer som generellt är väldigt impulsiva hanterar att vara nykär. Blir det ännu mer intensivt för dem? Eller blir de kanske nykära enklare och oftare? Kanske båda, kanske mer av allt? Finns det då också en risk att de startar alldeles för seriösa relationer alldeles för snabbt med personer som dem kanske egentligen inte passar med alls? Kan man ”köpa grisen i säcken” även när det kommer till relationer?

Men så är det väl med alla relationer antar jag. Man får helt enkelt dejta svin tills man hittar en gris man är villig att ta i hornen och styra kosan tillsammans med. Och sen får man väl bara hoppas att båda fortfarande kommer gilla varandra när det adrenalinet blir mindre och mindre.

Publicerat

Sega Valborg

Sen jag kom hem från mitt läger i påsk så har jag varit så sjukt seg. Ingen ork till att ens blogga. Resväskan ligger fortfarande i en röra med dess innehåll runtomkring på golvet. Och att det var valborg igår missade jag nästan helt! Eller ja, ignorerade är kanske mer riktigt. Valborg handlar ju i princip helt uteslutande om att, fint sagt, förtära alkoholhaltiga drycker från gryning till gryning. Men nuförtiden känner jag inte alls för alkohol. Ett vinglas lite då och då är fullt tillräckligt. Jaja, snart kommer jag väl plötsligt få för mig att supa mig redlöst full igen och få ångest över minnesluckorna dan efter. Haha. 🙂 🙂 🙂 🙂 🙂 🙂

Men just nu, just idag, tycker jag alla på sociala medier är idioter. Jomen visst, ni har det säkert supertrevligt när ni sätter klockan för att komma upp ur sängen i tid så att ni kan ta första ölen. Och sen tvingas ni dricka sprit efter sprit så att ni slipper känna hur genomträngande kylan är i era vener. För en jeansjacka i Lunds kalla park är säkert jättevarmt, eller? Och idag är väl varenda park fullständigt nerskräpad och likaså ditt samvete när du spenderar hela dan bakfull i sängen.

Jaja, tolka mig inte fel. Nästa år är det kanske jag som sitter med en ölburk i Lunds stadspark, tillsammans med resten av Skåne. För samtidigt som det är fullständigt idiotiskt, så är det kanske lite det som är grejen med Valborg. Att för en enda dag få lov att vara en idiot utan att bli sedd som en.

Själv spenderade jag dagen med syrran. När vi sen skulle dra mot moster hade jag hamnat i sängen och kom knappt därifrån.. Vadå seeg? Men katten min tycker iaf om sega Alma 🙂

Publicerat

En dörr som stängs skapar, exakt vad!??

Det var längesen jag freakade ur såhär om framtiden. När jag tog en fika med ett par vänner i förra veckan förklarade jag hur jag egentligen inte visste hur min höst skulle bli men att jag tar det hela med en klackspark, hur jag har några olika alternativ men känner lugn inför att inte veta vilken väg det blir. Egentligen handlar kanske just det tankesättet lite om att inte kunna tänka på framtiden, för om jag tillåter det, så finns det ju kanske viss risk att gå sönder… Men nu så har jag väl börjat göra det ändån. Inte gå sönder, haha. Men att tänka och reflektera.

Ett alternativ har hela tiden varit att fota elever och grupper till skolkataloger. Men häromdagen fick jag reda på från min chef att det troligtvis inte finns utrymme för mig att fota i höst. Företagets kontor är definitivt ett ställe jag kommer sakna, schyssta kollegor och så, men min hektiska höst håller inte med. Det känns liksom som att det är dags att komma vidare med livet, men vartdå? och hur?

Egentligen känner jag att det börjar bli dags att plugga nåt. Men samtidigt är jag så jävla rädd för att göra det. Om det blir fel med min utbildning, är jag en quitter då? Sen jag hoppade av från Malmö högskola har jag tänkt, ”om jag ska börja plugga nåt igen, så måste jag verkligen vara säker på det”. Men jag kommer ju för fan aldrig vara säker på nåt, och ska man inte bara våga slänga sig ut i det okända lite då och då, eller hela tiden? Om det blir fel, so what? Det är bara att börja om och hoppas det blir rätt nästa gång. Fast det där bara är ju inte så bara. Det där bara fylls ju upp av tankar, förväntningar, förhoppningar och eventuella besvikelser. Besvikelser jag inte vill hantera.

Nåt skolarbete

Jag är både glad och aningen bitter på mina gamla klassisar. Några av dem har roliga jobb på SVT(!) (svt, som bokstavligen alltid varit min drömarbetsplats). Några har till och med dubbla examens. Hade det kunnat vara jag? Vad hade hänt om jag inte hoppat av plugget? Hade det varit värt det? Hade jag haft livet under kontroll och varit lycklig då? Borde jag kanske fortsätta och gå klart mina två år så att jag åtminstone kan titulera mig som någonting? Alma, produktionsledare inom media? Att ha fullgjort något, inte gett upp. Kanske borde jag faktiskt det? Dock så var det då helt rätt att hoppa av. Jag borde kanske rentav hoppat av tidigare, det är ju den perioden som gett mig sjuka ”bad feels” bara av att tänka på plugg och det är ju kanske först nu som jag börjar komma över det och kan överväga att sätta mig i den bänken igen.

Nån skoluppgift

Sen så är det där med plugg en jävla djungel. Universitet, högskolor, yrkeshögskolor. Jaja, sista anmälningsdag till det mesta verkar vara den 15:e så ännu har jag ju ett gäng dar på mig. Haha! Vi får väl se om den där glödlampan som jag väntat på i år om vad fan man ska göra med sitt liv plötsligt skulle lysa upp. 😉

Egentligen är ju det viktigaste att komma ihåg att livet är fullt av möjligheter. En massa öppna dörrar. Eller nej, en massa stängda dörrar. Men ibland behöver vi öppna ögonen och öppna dörrarna själva. Att inte tänka ”nej det går inte”, utan försöka fokusera på lösningarna. Öppnar du dörren och det sen visar sig vara ett utedass istället för ett paradis, nämen stäng den igen då och öppna en annan eller skapa ditt paradis där i utedasset, hade inte det varit ballt?! Men nöj dig inte. Se dörrarna, se möjligheterna, se lösningarna. Kanske är det rentav dags att flytta till Peru? Helt ärligt. Varför inte?

Publicerat

Aaaargh

Så arg. Irriterad. Besviken. På ingen än mig själv. Jag hade så många planer för dagen. Jag skulle städa, städa, snickra dörr och sen fortsätta städa och såklart komma ihåg att äta. Ja, kommunen kommer förhoppningsvis hit i nästa vecka och då måste jag ha, ja städat. Hur blev den här dagen istället? Sociala medier, sociala medier, fick för mig att ansöka om ett jobb, och sen var klockan plötsligt 17. Hur hände det liksom? Tappar ni också all tidsuppfattning när ni har en dator framför er? Jag gör det, verkligen. Ibland hamnar jag i någon sorts trans där jag bara är, där varken tid eller rum existerar. Sen får jag en chock när jag plötsligt återgår till verkliga livet och inser att klockan inte är vad den var, när jag lämnade den 5 timmar tidigare. Typ. Oftast tycker jag dethär tillståndet är fullständigt fine, oftast får jag gjort vad jag vill, oftast är det ”bara” sömnen och kvällsmaten som blir lidande.

Men idag blev jag arg. Jag har slösat hela dan på något fullständigt onödigt. Jag kommer inte ta det jobbet, jag kommer ju inte få det heller för den delen. Jag liksom bara råkade få syn på ett spännande arbete, råkade uppdatera mitt CV och råkade söka det. Och sen var plötsligt klockan 17!? Jag hade varken städat, snickrat eller ätit och mamma hade redan hunnit köra på nåt ärende jag egentligen ville med på. Allt för ett jobb som jag inte ens vill ha. Ett jobb i Göteborg…

Fast, om mina café-planer går i stupet så är det kanske bra med en plan B ändån och då kan man lika gärna flytta ifrån denna hålan, speciellt eftersom man ändå inte hinner städa tills kommunen kommer…

Jaja, nu har jag snyltat mat från mamma som vanligt, sett på Bäst i Test (Hur kul är inte det programmet?) så nu är jag väl något piggare kanske och kanske, kanske har jag tillräckligt med energi för att städa, bara lite snälla.