Kategori: Life-Lessons

Publicerat

Ett kärleksbrev till dig ❤

Hej du,
Kanske känner du mig.
Kanske vet du vem jag är.
Kanske känner du mig ej.
Kanske är du kär.

Kanske har vi inte setts på år.
Kanske ses vi varje dag.
Kanske är det inte dig jag får.
Kanske slår hjärtat dubbla slag.

Kanske öser bara regnet ner.
Kanske känner du inte känslan.
Kanske känner du den mer och mer.
Kanske känner du värsta ängslan.

Kanske har du ingen katt som jag.
Kanske har du en hund vid din sida.
Kanske känner du nödens lag.
Kanske behöver du aldrig mer lida.

Kanske vill du bara härifrån.
Kanske vill du njuta, vara här.
Kanske har du ett stort fett lån.
Kanske lever du inte som du lär.

Kanske är du öppen och trygg.
Kanske är du stängd och tyst.
Kanske är du blyg och skygg.
Kanske är du kul och schysst.

Du får vara den du är. Det är det enda jag begär.
Jag ska inte vara till besvär, men för mig är du extraordinär, jättepopulär, och har fin karaktär.
Jag vill ju för fan äta dig till dessert.

Lyckas du inte med din karriär?
Går det inte runt med din cykelaffär?
Blir det för jobbigt med dina klimakteriebesvär eller kanske dina hämndbegär?
Kanske känner du dig som en glaciär?

Då finns jag här, du befinner dig i min intressesfär.
Se mig som en medresenär, i din perfekta atmosfär.
Du är ju definitivt någon att hålla när och kär.
Jag respekterar dig som fan, jag svär.

Sedär.
Jag älskar dig såhär ❤
Alma Gunnarsson

Och ja, det händer alltså att jag får för mig att rimma och sånt, på skoj. Som när jag kvällen innan julfirandet kom på att brorsan skulle få en fet rapp i julklapp (200 spänn till valfri välgörenhetsorganisation). Rappen var dock världens fetaste, lovar!!

Men ja, imorgon är det alltså alla hjärtans dag. En dag som jag aldrig riktigt brytt mig om. Jag ser det mest som ett jippo för att affärer ska tjäna det dubbla. Men så har jag kanske aldrig direkt velat fira dagen med någon speciell heller.. ?‍♀️

Hursomhelst, samtidigt som alla par är äckligt gulliga mot varandra imorgon, så är det också årets mest ensammaste dag för många andra. Men jag är också ensam och vi kan vara ensamma tillsammans om du vill det 🙂 Så känner du dig ensam så bara skriv till mig vetja!

Imorgon är jag din ?

Publicerat

Inget skratt utan gråt

Jag har tänkt ganska mycket på hur jag ska ta mig an detta ämnet. Det är så stort och kommer någon orka läsa allt detta?
Men det är viktigt så ta dig tiden. ♥

Jag har haft en tuff höst. Åkt direkt från det ena till det andra, kommit hem sent, kraschat i sängen för att vakna igen halv fem på morgonen, cykla tre kilometer, pendla till jobbet 1,5h enkel väg och sen samma visa igen. Om och om igen. Varje dag. Hela hösten. Även helg. Jag har ständigt varit påväg någonstans. Vid ett par tillfällen har jag sovit på kontoret för att få livet att gå ihop. Och dem få sekunderna jag faktiskt varit helt ledig, då har jag snabbt hittat saker att utnyttja tiden till. För att enbart tänka är ju waste of time, eller?

Det finns ju flera anledningar till varför jag levde såhär; att vara behövd på jobbet, att underlätta för andra på jobbet, cash is king, viljan att vara effektiv, viljan att hinna med allt, brinnande engagemang, men också att undvika situationer. För vad gör man om man redan varken har tid eller ork att bearbeta känslor eller situationer mer? Om man liksom är trött på det. Sen råkar det uppstå ett par till händelser samtidigt, som att man inte redan vill fly iväg tillräckligt som det är?
Ja, jag hade sett fram emot att jobba hela våren men när högsäsongen väl kom ville jag bara begrava huvudet i sanden. Så jag gjorde det. Jag undvek allt jobbigt och fokuserade enbart på ”här och nu” och ”dit jag ska sen”.

Jag ska vara ärlig, det var effektivt. Det var faktiskt sjukt effektivt (även om mina försök till att stänga av hjärnan inte alltid fungerade). Men problem liksom försvann och vissa löstes av sig självt. Det var faktiskt ganska najs, att slippa lägga energi på icke-problem.
Men så kommer som väntat dehär inläggets poäng (och det kommer fler lärdomar i kommande inlägg på samma tema)!

Om man undviker jobbiga situationer går man också misste om allt det roliga.

Ja, jag får faktiskt tänka till för att komma ihåg dem där roliga stunderna. Jag är dock säker på att jag haft lite kul, annars hade jag väl gått under totalt. Men jag har inte direkt njutit, eller jo det har jag nog. I stunden har jag njutit men sekunden efter har det varit som glömt för då är det inte ”här och nu” längre. Jag ser det som att jag mest bara existerade under hösten. Jag var typ aldrig närvarande, bara kroppsligt. Mentalt var jag ju ”dit jag ska sen”, även när allting var skoj.

Jag har också missat galet mycket händelser under hösten. Jag får fortfarande reda på ”old news”. Och jag blir lika irriterad på mig själv varje gång. ”Hur har jag missat detta, varför har ni inte sagt nåt?” ”Det har vi, men du har ju bara jobbat hela tiden..”
Och relationer. Man missar allt även där. Jag har tappat mycket kontakt med vänner, både svenska och österrikiska. Aldrig haft tid eller ork att ens svara på meddelanden. Jag har dåligt samvete över att jag inte hängt mer med syrrans bäbis eller min katt för den delen. Stackars joker har precis bara spenderat nätterna med mig, om ens det. ❤️

Nä ibland vill man bara rymma bort. Dra till ett annat land. Börja om, ni vet. Men om man gör det, om man faktiskt gör det. Då missar man ju allt, verkligen ALLT. Nä istället tycker jag att vi behöver bli bättre på att omfamna livets alla känslor. Och Njuta. Njuta av att vi faktiskt är privilegade till att ha känslor. För utan dem där jobbiga stunderna kan vi ju faktiskt inte heller skratta högt och känna den underbaraste lyckan. Så därför tycker jag du ska göra dethär just nu:

Stanna upp i stunden, känn efter. Låt dig känna vad du känner. Och njut av det, för känslor är vackra ting! ♥️