Händer det ibland er att ni bara vill typ skratta? Helt utan anledning?
Så är det för mig just nu.
Jag sitter på tåget mot Göteborg, omringad av en afrikansk familj från Danmark. För en stund sen vaknade en alkoholpåverkad herre, han skullet hoppat av i Landskrona, det var för ungefär 3 timmar sen haha! Men hoppas han kommer hem till slut iaf!! ? I Varberg hittade han åtminstone till rätt perrong och hoppade på rätt tåg tillbaks ner mot Skåne. Ungefär samtidigt visade det sig att någon på tåget vägrade visa biljett och vägrade att hoppa av tåget. Så i högtalarna ropade dem upp att vi dröjde kvar för att polisen skulle komma. En sekund senare började vi rulla igen ändån. Undras hur planeringen gick där. ? Eller ja, nu rullar ju inte tåg, men ni fattar grejen.
En av de afrikanska kvinnorna har nån sorts bandana på sig. Jag vill säga till henne att jag gillar den och peka på min egna, varför gör man inte det? Varför ska man alltid och ständigt hålla sig till sin egna personliga sfär? Jaja, snart kommer väl introverta jaget fram till gbg och då ska jag leta upp en stabs-pal och sova i hennes gästrum för att imorgon starta tidigt med utbildning! Eller ja, tidigt och tidigt. Tydligen är kl. 9 tillräckligt tidigt för att det inte ska finnas tåg att ta.
En till komisk grej, jag har hört att man inte ska komma tomhänt när man får sovrum, så jag tog med mig en jävla planta på tåget som hon ska få! Haha! Ibland vet jag inte hur jag resonerar, varför jag inte bara köper en bukett eller en låda choklad som vanliga människor. En låda hade tillochmed fått plats i min ryggsäck.. Nä istället envisas jag med en kringlig (men fin!) krukväxt, den är ju personligare om inte annat kanske ??
NU VET JAG! Nu vet jag varför jag sitter här och vill skratta! Det är för att min hjärna föreställer sig att ha en dansk konversation med sällskapet. ”Bestefar, jeg kan ikke simme” ”Piskeflöe” ”Ja för fan man, syfylle kan jeg snakke dansk”. ”Jag liker dere bandana”.
