Home sweet home?

Jag förstår inte varför det alltid är så omtumlande att komma hem från läger. Jag var ju bara borta en dryg vecka!? Nu har det snart nästan gått en vecka till sen lägret slutade och jag börjar först nu ställa om mig till vardag igen. Men så tar det kanske också ett par dar att bli av med ”jet-laggen” man får av att.. ja inte sova som man behöver. I söndags var jag liksom inte jättelångt ifrån att dygna efter bara sovit två timmar föregående natt. 

Blev det ett grymt läger då?
Diplomatiskt sagt så var det ett fantastiskt läger. Vi hade ett gäng oerfarna ledare som alla säger att de absolut vill fortsätta med CISV, kul! Deltagarna uppskattade också lägret, de fick ju till slut, efter världens pitch till oss i staben, igenom att göra en utflykt till berget bakom lägergården. Men för mig själv, om jag ska vara ärlig; jag har haft bra mycket bättre CISV-erfarenheter. Mitt läger var sådär av lite olika anledningar och inget jag orkar gå in på detalj här och nu. Men så var jag ju också en av staberna, och det är ju på deras axlar hela lägret vilar. Ingen press alls, haha. Och så länge resten av lägret mår bra så spelar min egna upplevelse mindre roll antar jag. Och kommer jag staba igen? Ja, men antagligen med personer jag känner bättre och antagligen ett längre läger så att man får ut mer av det.

Men trots att min egna erfarenhet som sagt inte var den bästa så vill jag ändå tillbaks. Vill på läger igen. Jag saknar energin, jag saknar maten, jag saknar att hjälpa de förvirrade ledarna, jag saknar rutinerna, jag saknar att gnälla över ledaren som tyckte det var genomtänkt att slösa sista aktiviteten med att spela ”Mickey mouse”, jag saknar jakten på sömn, jag saknar att dramatiskt spela finns i sjön, jag saknar att helt random hoppa in under lullabies och skrika ”ICE-BERG!”

Äntligen dags att slippa läger-abstinensen!

Imorgon är det lägertaaaajm!!!! 😀 😀 Som jag längtat!

Jag ska alltså staba ett så kallat Youth Meeting (YM) en vecka. Till lägret kommer 6st 14-åringar plus ledare från Sverige, Finland, Österrike, Spanien och Indien. Och ja, det är fett värt att åka hit (eller till GBG rättarsagt) från Indien för enbart en veckas läger, det är ju jag som varit med och planerat! Totalt sett blir vi alltså 36 pers, vi i staben och köket räknas förstås också. Men hur häftigt!

Alltid när jag får frågan om hur många läger jag varit på så ger jag ifrån mig en lång suck och börjar räkna på fingrarna. Men varje läger är ändå sjukt jävla unikt, jag skulle aldrig tröttna. Eller helt ärligt, mina läger är typ som bensin för att inte tröttna på övriga livet (oj, det lät ju sad men nej). Det här lägret blir såklart speciellt eftersom det är första gången jag har stabsrollen, jag är en av dem fem som planerat lägret från grunden. Kontakt med delegationerna, samlat formulär, gjort schema, brainstormat aktiviteter, utflykter? Vilket tema ska vi ha? Vad ska lägret heta?

”Skapa det snyggaste konstverket, enbart med hjälp av naturen.”

Årets CISV-tema är iaf konflikthantering och då har vi tänkt att inre konflikter är det som våra delegater kan känna igen sig mest i. Namn för lägret kom vi aldrig fram till men jag tycker avsaknaden av namn talar lite för vårt tema. Jag menar, är det inte omöjligt att definiera sig själv? Hur gör man då det med ett läger när det just är det lägret lite handlar om? En annan grej som vi i stabsgruppen bestämde är att varje delegat ska samla ihop meddelanden från några personer i deras närhet som handlar om vilka dem är. De kommer inte själva få se detta förren första dagen på lägret. Jag hoppas det blir som en första kick, ett första aha, en första introduktion på vårt tema.

Ja, jag får väl göra ett nytt inlägg när jag kommer hem och utvärdera hela lägret, min erfarenhet och denhär aktiviteten. Jag är sååå spänd och exalterad på att se vad dessa 14-åringar har att ge och lära känna deras ledare (3 av 5 är helt nya i CISV, spännande!). Och att tackla alla problem som stab förstås. För helt ärligt, jag har både hört och själv haft stabsgrupper som varit förskräckliga, inte minst senast när jag var i Guate. Också sett och hört om staber som varit jätteduktiga men med förskräckliga ledare och räknat ner darna tills lägret tagit slut (som när jag var utanför Stockholm 3 veckor, 19 år och för ung för att va ledare egentligen men ändå en av de ynka 3 vettiga ledarna, totalt 10 ledare). Tackolov så är ju nu vi ett bra team med vettiga personer och jag tror vi har tillräckligt med erfarenhet i gruppen för att hantera ledare som liksom inte fattar 🙂

Jaja, jag ska sluta tjata om mitt läger nu, men avslutar med denna lilla låten som ständigt dyker upp i mitt huvud när jag tänker på vårt tema. Jag har tidsinställt ett par inlägg till nästa vecka men i övrigt kommer jag vara där och ingen annanstans.

https://youtu.be/MwUSllekbb0