Idag satte jag och brorsan årets första päror. Eller ja, brorsan gjorde det, jag körde mest traktorn bara. Och även fast det många år är rusk och regn och svinkallt när dem första potatisarna planteras så är det ändå ett solklart vårtecken. Nu drar vårbruket igång 😉
Jag brukar inte tycka det är så värst roligt att sätta demdära pärorna (eller plocka upp dem senare för den delen). Och ta mig inte fel, det är fortfarande inte roligt. Men jag känner mig tacksam över att jag inte typ frös ihjäl idag, att vi satte med en automatsättare(vilket var första gången för mig, spännande och så mycket fortare än vad jag är van med) och att vi inte kommer hålla på till kl 20 imorgon igen. Dessutom satte jag inte en enda potatis förra året (typ första gången sen jag var 7 kanske). Så efter dag 1 på två år, känns det väl ändå okej. Bror min försöker förövrigt dessutom övertala mig om att det här klassas som kvalitetstid haha…
P.s Ja, jag hade alltså två gamla strumpor virandes runt huvet ? Vad gör man liksom inte för att slippa frysa och inte hittar nån mössa/hårband som man inte är rädd om? ?
