Tidigare i eftermiddags pratade jag med syrran. Hon övertolkade mitt inlägg från alla hjärtans dag och tog det som att jag är upp-över-öronen-kär i någon och att den inte känner detsamma och att det gör mig jätteledsen. Sen bestämde hon sig för att gå och berätta om mina ”olyckliga känslor” för våra föräldrar och att det skulle vara därför jag skällde ut henne och morsan när dem berättade en vinklad nyhet för mig. Sen ska min fader ha frågat min syster något i stil med huruvida han kan ge mig livsråd osv. ?
Vänta va!?!?! Neeej? Skämtar du? Har du sagt det till dem? Hahah förfaan.. ? *Suuuck* *Skakande på huvud*? Ja ungefär så var min reaktion när jag fick reda på detta tidigare idag. Jag vet inte varför min familj gör såhär haha. Men det är ju inte konstigt att ingen nånsin berättar nånting nånsin om sitt privatliv för varandra i denhär familjen? Hursomhelst känner jag att jag nu behöver reda ut ett par saker:
1. Jag är inte olyckligt kär i någon.
Jag är inte heller lyckligt kär i någon. Så då är jag kanske olyckligt kär om jag nu ens faktiskt är kär vilket jag inte ens vet om jag faktiskt är eller ens varit i personen i fråga. Men det spelar ingen roll hur jag känner, för jag vill inte att någonting ska ändras där. Dessutom känner jag mig ganska van med denhära känslogåtan och det är absolut ingenting som skulle göra min stubin så himla kort. För så jäkla olyckliga är inte mina känslor.
2. Ni behöver inte skylla mitt dåliga beteende på något annat än trötthet.❤️
Om jag i princip skäller ut dig för att du berättat en nyhet lite vinklad, så kan du antingen ta en tänkare över sättet du förmedlar information på eller så kan du lyssna på min förklaring. Att jag är trött och vill vara ensam och tillochmed hänvisar till gårdagens blogg-inlägg där jag beskrivit att jag är just sliten. Kan ni bara förstå att denhär tröttheten fortfarande är här och inte är påväg någonstans? Den är anledning nog för mig att vara sjukt lättirriterad. Eller så kan ni ju också faktiskt fråga mig rakt ut om jag är jätte-olyckligt kär i nån hahah ?
Och sen varför jag tillåter mig själv att bli så jävla sliten är en helt annan historia och blogginlägg 😉 😉