roadtrip – Livet Enligt Alma

Så lång tid tar det mellan hem och hem-hem. Dörr till dörr. Jönköping till Bjäre.

Tentorna är klara för denna gången och jag ser mig själv nu som ledig till måndag. Det ska bli sååå najs! Att äntligen träffa bäbisar och katter.
Men. Vägen dit är ju inte den roligaste. ”Det finns ingen internetanslutning”, säger spotify. Från nån granne på tåget hör jag, ”GPS signal lost”. Om det finns någon mer på tåget vet jag inte ens. I skrivande stund befinner jag mig på tåget någonstans i de småländska skogarna. Här finns ingen uppkoppling oavsett om man har tillgång till internet eller ej och knappt någon att prata med om man nu hade känt för det heller. På det sättet är Skåne bäst. Där finns det tillochmed öppet internet på Pågatågen.

Vad gjorde man förr? Hur fick man timmar av resande trevligare? Dem var kanske sociala jävlar och hade kanske energi över till att lyssna på varandras historier. Guud, det har inte jag. Eller så reste de kanske inte i samma utsträckning då? Man höll sig till sin lilla by och hoppades på att det inte skulle bli alltför mycket inavel när man parade sig med grannen. Varje tid har väl sina problem. Och här sitter jag på tåget i fyra timmar med mina. 🙂

Resetips som inte kräver internet, någon?

Jag och bror är just nu på väg mot Berlin! ? Edvin ska på nån grönsaksmässa och ville ha sällskap i bilen. Så jag tar tillfället i akt och tänker ströva omkring i Berlin själv en dag haha väldigt spontant faktiskt.

Jag har varit i Berlin en gång tidigare, när jag reste hem från Graz i somras/våras. Jag gjorde ett 5-timmars stopp i Berlin och tog en fika med en tysk kompis. Men fan alltså, det finns få stunder i mitt liv som varit så stressande. Jag kan nog tryggt säga att det här nog är mitt absolut värsta resminne.

Jag hittade först inte fiket och lämnade det sen uppenbarligen en gnutta för sent. Sen sprang jag och stressade genom Berlins gator i hettan med ett par otympliga väskor på ryggen. Mitt dåliga lokalsinne visste inte riktigt om jag sprang på rätt håll eller var jag befann mig, jag visste inte hur långt jag hade kvar eller vad klockan var. Det går inte att föreställa sig den ångesten jag hade över att missa bussen. Ja, min mobil var sönder och som att det inte hade varit knepigt nog att boka bussresan från första början utan mitt mobila bank-id, så kunde jag ju inte ringa någon, jag visste inte vad klockan var, jag kunde inte plocka upp Google Maps. Datorn hade jag, men med begränsat batteri. Och morgonen efter skulle jag upp tidigt och jobba.

”Om jag missar denna bussen, vet ingen var jag är. Jag kan inte få tag på någon och räcker ens pengarna på kortet till övernattning?”

MEN. Jag kom fram, senare än vad man egentligen ska men tillräckligt i tid för att hinna med. Undras vad de andra resenärerna tänkte när jag kom fram till hållplatsen(som dessutom låg längst bort), springandes och flåsandes och svettandes med mina väskor.

Sen hade jag fått dendära mensen också och bussens toalett hade begränsat med toalettpapper..
Inser att detta blev en lång historia men då har jag ju inte ens nämnt hur min föregående nattbuss-resa mellan München och Berlin gick… Haha goosh.. ???

Jaja, min poäng med allt detta var iaf att mitt första intryck av staden som alla älskar och staden jag hört så mycket gott om gav mig ett av de sämsta intrycken nånsin. Men det är ju inte så konstigt. Jag tänker att jag ska ge Berlin en till chans och skapa nya minnen till staden. Upptäcka den och njuta av den i min egna takt, jag har ju hela dan på mig ?

Några tips på ställen jag ska ta mig till? Några ”must-sees” eller kanske något underbart ”icke-turistiskt” ställe? ♥️

Etikett: roadtrip

Mot Berlin!