Är jag grisen i säcken?

Vissa av oss älskar intensiva människor och andra ogillar dem skarpt. Jag gillar väl dem, egentligen. Men man kan ju få för mycket också, ibland vill man ju bara chilla och ta det lite lugnt och inte hitta på femtielva saker på en och samma dag. Impulsivitet fungerar väl likadant? Spontaniteten tar överhand och man går fullt på känslor utan att tänka så mycket kring det. Man får ett härligt adrenalinpåslag som håller all vett och logik borta. Det är väl jätteskoj, så länge det varar förstås. För någon gång måste väl den intensiteten ta slut? För visst kan man inte ständigt vara impulsiv eller intensiv? Man kan ju inte ständigt drivas av sitt adrenalin?

Men kärlek då, handlar inte det också om impulsivitet? Jag hängde med en kompis i helgen som verkligen inte kunde sluta prata om sin nya kärlek. Hur hon blivit totalt förälskad i någon, hur de fick dra i handbromsen när de först träffades för att det var halvt opassande. Kärlekens ögon ser inga fel sägs det, och det är väl lite samma sak som att vara impulsiv – att agera utifrån sina känslor och inte så mycket logik. Hur härligt! Får mig att också vilja vara kär haha! XD

Nu vet jag att min vän inte är en jätteimpulsiv person och hur hennes grabb är kan jag inte svara på. Särskilt impulsiv skulle jag inte kalla mig själv heller. Men visst är vi alla olika mycket impulsiva, olika mycket benägna till att köpa grisen i säcken? Så samtidigt som många av oss säkert känner igen dem där intensiva nykär-känslorna så funderar jag över hur personer som generellt är väldigt impulsiva hanterar att vara nykär. Blir det ännu mer intensivt för dem? Eller blir de kanske nykära enklare och oftare? Kanske båda, kanske mer av allt? Finns det då också en risk att de startar alldeles för seriösa relationer alldeles för snabbt med personer som dem kanske egentligen inte passar med alls? Kan man ”köpa grisen i säcken” även när det kommer till relationer?

Men så är det väl med alla relationer antar jag. Man får helt enkelt dejta svin tills man hittar en gris man är villig att ta i hornen och styra kosan tillsammans med. Och sen får man väl bara hoppas att båda fortfarande kommer gilla varandra när det adrenalinet blir mindre och mindre.

Ett fegt kärleksbrev

Hej du,

Jag är en fegis. En fegis som inte vågar säga det till dig direkt. Men vad är poängen. Jag vet ju att du inte känner så för mig. Och vi är vänner, så om du läser detta. Jag menar, jag hoppas att du inte läser detta. Jag vet inte vad jag menar egentligen. Egentligen vill jag bara fortsätta vara vänner du vet, även om du inte tror man kan va det med någon man haft känslor för. Men du är fantastisk, och jag gillar verkligen hela din grej. Sjukt vad snabbt hjärtat kan inse saker ibland. Jag vet att vi knappt träffats och du kanske/förhoppningsvis inte förstår att det handlar om dig. Och det är kanske därför jag vågar skjuta mig i foten med detta nu. Men jag hoppas att du tar det som en komplimang och om inte så kan du låtsas som att det handlar om någon annan, det kan du göra iaf. För jag är glad att jag dök upp, trots att det jag var rädd för skulle hända, hände.
Jag behöver en vän som dig. Så jag hoppas vi ses snart igen. Sköt om dig. Men förlåt.

Ett kärleksbrev till dig ❤

Hej du,
Kanske känner du mig.
Kanske vet du vem jag är.
Kanske känner du mig ej.
Kanske är du kär.

Kanske har vi inte setts på år.
Kanske ses vi varje dag.
Kanske är det inte dig jag får.
Kanske slår hjärtat dubbla slag.

Kanske öser bara regnet ner.
Kanske känner du inte känslan.
Kanske känner du den mer och mer.
Kanske känner du värsta ängslan.

Kanske har du ingen katt som jag.
Kanske har du en hund vid din sida.
Kanske känner du nödens lag.
Kanske behöver du aldrig mer lida.

Kanske vill du bara härifrån.
Kanske vill du njuta, vara här.
Kanske har du ett stort fett lån.
Kanske lever du inte som du lär.

Kanske är du öppen och trygg.
Kanske är du stängd och tyst.
Kanske är du blyg och skygg.
Kanske är du kul och schysst.

Du får vara den du är. Det är det enda jag begär.
Jag ska inte vara till besvär, men för mig är du extraordinär, jättepopulär, och har fin karaktär.
Jag vill ju för fan äta dig till dessert.

Lyckas du inte med din karriär?
Går det inte runt med din cykelaffär?
Blir det för jobbigt med dina klimakteriebesvär eller kanske dina hämndbegär?
Kanske känner du dig som en glaciär?

Då finns jag här, du befinner dig i min intressesfär.
Se mig som en medresenär, i din perfekta atmosfär.
Du är ju definitivt någon att hålla när och kär.
Jag respekterar dig som fan, jag svär.

Sedär.
Jag älskar dig såhär ❤
Alma Gunnarsson

Och ja, det händer alltså att jag får för mig att rimma och sånt, på skoj. Som när jag kvällen innan julfirandet kom på att brorsan skulle få en fet rapp i julklapp (200 spänn till valfri välgörenhetsorganisation). Rappen var dock världens fetaste, lovar!!

Men ja, imorgon är det alltså alla hjärtans dag. En dag som jag aldrig riktigt brytt mig om. Jag ser det mest som ett jippo för att affärer ska tjäna det dubbla. Men så har jag kanske aldrig direkt velat fira dagen med någon speciell heller.. ?‍♀️

Hursomhelst, samtidigt som alla par är äckligt gulliga mot varandra imorgon, så är det också årets mest ensammaste dag för många andra. Men jag är också ensam och vi kan vara ensamma tillsammans om du vill det 🙂 Så känner du dig ensam så bara skriv till mig vetja!

Imorgon är jag din ?