Jag är en fegis. En fegis som inte vågar säga det till dig direkt. Men vad är poängen. Jag vet ju att du inte känner så för mig. Och vi är vänner, så om du läser detta. Jag menar, jag hoppas att du inte läser detta. Jag vet inte vad jag menar egentligen. Egentligen vill jag bara fortsätta vara vänner du vet, även om du inte tror man kan va det med någon man haft känslor för. Men du är fantastisk, och jag gillar verkligen hela din grej. Sjukt vad snabbt hjärtat kan inse saker ibland. Jag vet att vi knappt träffats och du kanske/förhoppningsvis inte förstår att det handlar om dig. Och det är kanske därför jag vågar skjuta mig i foten med detta nu. Men jag hoppas att du tar det som en komplimang och om inte så kan du låtsas som att det handlar om någon annan, det kan du göra iaf. För jag är glad att jag dök upp, trots att det jag var rädd för skulle hända, hände. Jag behöver en vän som dig. Så jag hoppas vi ses snart igen. Sköt om dig. Men förlåt.
Här ligger jag och försöker sova, men tror ni inte jag har en låtfan på skallen!? Och vi vet nog allihopa hur irriterande det kan vara, men det här är lite utöver det vanliga. Och jag ska förklara varför.
Det är nämligen så att om man har ett instrument som man spelar regelbundet på så tror jag att det är ganska vanligt att man skriver låtar eller verser eller meningar eller melodier lite då och då. Häromdagen kollade jag igenom mobilen efter gammalt jag skrivit eller spelat in, men hittade ingenting. Allt är puts väck efter att mobilen gått isönder och sånt. Skittråkigt. Och kanske är det därför jag inte skrivit något nytt på aslänge, what’s the point liksom? Men där och då fick jag ändå feeling. Och såklart råkade den här nya låten som dessutom nästan är finito handla om en viss komplicerad vänskap fd kärlek. ?
Så nu ligger jag alltså här med en låt på huvet, som jag själv skrivit och som handlar om någon jag kanske egentligen inte vill tänka på så jättemycket. Irriterande va? ?
”I want to be your friend, nothing more. I want to be the one you’d keep open up for. But you cut me off, yeah with a sword. Now I’m torn, begging the lord.”
Nä musik byggs inte utav glädje. Eller jo på sätt och vis. Musik byggs på känslor, och känslor ska vi titta på med glädje. Så då byggs ju musik i princip på glädje, eller?
Jag har ju då alltså haft en traktordörr i min farstu nu ett par veckor. Vadå menar ni att det inte är normalt att ha traktordörrar liggandes? Hahah
Okej okej såhär är det. Min syster bodde där jag bor nu typ ett halvår men hon hann i princip fylla upp hela huset med sina prylar. Så nu 2 år senare har hon fortfarande kvar en massa grejer. Men häromveckan hämtade hon äntligen sitt gamla skrivbord. Vilket resulterade i att jag behövde någonstans att göra av mina prylar som liksom bott ovanpå det bordet.
Och eftersom jag då dels är en person som ibland får lite konstiga idéer och dels hatar köpa nytt så tog jag mig en sväng om gårdarna på span efter nåt jag kunde använda och skapa mitt nya egna skrivbord av. Och tror ni då inte jag förälskar mig i en gammal traktordörr? ?
Ja det var ju allt annat än smidigt att få upp traktordörren i luften. Hade massvis med problem som att hitta ”ben” till skrivbordet, få rätt höjd och inte minst med att fixa till min gamla hurts som jag varken blev klar med eller ville använda. Och sen så är jag ju en liten tjej, och murblock och traktördörrar är rätt tunga och otympliga :/
P.S. Juste, mor beskrev mitt projekt som installation när hon skulle beskriva det för Anders. Vet ju att slutresultatet inte alls tilltalar alla haha men jag är jättenöjd och det är ju det som räknas 😀 😀 ♥
P.S 2. Nu kan jag äntligen ta bilder på katten underifrån genom glaset hehe, tar väl upp min kamera istället för mobilen så småningom. 😀
Projektet i (mobil)bilder:
Ville skrapa av den vita färgen från min gamla hurts. Inte jättelyckat..
Blev ju inte najs med hurtsen där tyckte jag.
Röra överallt..
Hurtsen hamnade till slut istället i köket tillsammans med en fåtölj!
Tillfällig lösning tillsvidare hehe
Smaajl! 😀
Uppskattat bord enligt katten iaf 🙂
Förresten, jag hade först en annan idé, men för att genomföra den var jag tvungen att få tag på 2(!) unc muttrar (tydligen muttrar som beskriver gängerna i tum istället för jag vet inte vad, och det är tydligen jätteovanligt). Men OM någon skulle råka ha ett par sånna muttrar liggandes eller vet var jag kan få tag på utan att vara tvungen att beställa 200st så får ni fruktansvärt sjukt gärna höra av er!!!!! ?
Jaha vad skriver man i ett första inlägg då? Jag vet inte ens var jag ska börja. Sen jag slutade jobba kort innan jul har min hjärna varit överöst med det mesta. Och jag kan knappt sortera alla känslor. Eller rättare sagt, jag kan inte sortera något alls. Så en kompis tipsade mig om att försöka skriva ner mina tankar (haha hon blev väl egentligen trött på att höra på mitt ständiga gnäll om samma saker om och om igen).. ? Men om jag nu ska skriva ner det så kan jag väl lika gärna dela med mig av mina reflektioner. Tankar. Känslor. Lärdomar. Vardagssysslor. Musik. Händelser. You name it.
Dock så skriver jag ju av mig för min egna skull och ingen annans. Jag kommer inte pressa mig till att skriva en massa inlägg om skit jag inte bryr mig om. Pallar jag inte skriva, nä, då vill jag ju inte det just då. Så vill du läsa, läs. Vill du inte, nä, inte fan bryr jag mig. Jag kommer inte heller pressa upp min blogg i ditt fejs (eller jo kanske, om jag har nåt jätteviktigt att säga, och då ska du fanemej ta dig tiden att läsa). ??
Men om du läser och tycker något är intressant eller om något väcker känslor eller om något får dig att undra eller något är bra eller dåligt eller någonting överhuvudtaget; let me know! Skriv en kommentar, starta en diskussion eller skicka ett privat meddelande till mig. Jag lovar att svara (när jag har tid, eller ja nuförtiden har jag ju all tid i världen.. så när jag pallar helt enkelt (men svar det får du defo)!(och jag älskar förövrigt diskussioner, framförallt lite konstiga tbh men var förihelvete inte rädd för att säga nåt motstridigt, älskar ju att höra nya perspektiv)! 😀
