Mello!!!!!!

När ni läser detta är jag i mitten av ingenstans upp i Sverige nånstans. Årsmöte med CISV Sweden står på agendan! Kul! Jag har precis packat väskan, skrik-sjungandes och dansandes till favvo-låtar i mello genom tiderna. Så för att peppa igång er lite för kvällens mello delar jag med mig av mina bästa här. Eller ja, det är ju inte alla mina favvissar, men det skulle ta fem eftermiddagar typ och nu hade jag bara en kvart 😉

Och så hoppas jag på att jag har möjlighet att kolla på finalen från helglägret annars får ni helt enkelt bara kolla och heja för oss båda! Jag hejar förövrigt på Arvingarna så släng en röst på dem åt mig tack! <3

Vilken mes jag är som skäms?

Jag skäms. Jag skäms för att prata om denhär utmattningen. Det känns tillochmed jobbigt att ens kalla det utmattning. Jag har skämts ett bra tag faktiskt. Och det är väl därför jag inte skrivit mer om den. Den borde ju vara över vid detta laget? Den borde varit över länge? Vilken mes är jag inte som aldrig verkar återhämta mig fullt?

Och nära och kära känner ju likadant. Du är lättirriterad, har det hänt nåt? Du är sucksig idag? Nej, det har inte hänt nåt. Det är bara sån här jag fucking är nuförtiden okej!?…

Men egentligen är det kanske inte så konstigt att jag inte återhämtar mig fortare. När jag känner för att vila trots att jag tycker att jag redan vilat tillräckligt, ja då tvingar jag mig att göra nåt. Det gör mig illamående. Men ofta känns det mer värt att göra något illamående än att inte kunna. Och dem sekunderna jag kan andas normalt, ja då faller jag direkt tillbaks till samma gamla tankesätt; Sjuk FOMO (fear of missing out), samma ouppnåeliga förebilder och samma vilja att vara effektiv. Helt enkelt samma gamla tankesätt som fick mig att hamna i dethär träsket från början.

Det hela gör mig så jävla rädd, rädd för att falla hit igen. Rädd för att nån gång springa in i väggen så jävla hårt, att inte kunna resa mig igen. Men kanske. Kanske kommer jag ändå inte känna mig fullständigt återställd förrens jag lärt mig tänka annorlunda? Och om jag lär mig det, då behöver jag kanske inte oroa mig lika mycket för att hamna här igen.

Veckans Diss – Tinder

Ja, jag har som resten av mänskligheten tindrat, no biggie. Vi alla känner ju typ minst 27 pers som hittat partner genom appen. Och även jag har träffat en eller flera personer genom Tinder. Men nu gör den mig bara för förvirrad. Ska jag gilla alla eller rata alla? Bättre att kanske inte öppna den alls bara?

En kompis har länge ratat appen, den är för ytlig och hon är för pk (politiskt korrekt). Och visst är det en ytlig app, men jag har tidigare inte sett det som ett problem. Jag vill tro att jag varit relativt bra på att se igenom den ytligheten. Men nu tror jag bara att det varit en ursäkt, kanske har jag aldrig sett igenom den. ?

Jag fick se en kompis tinder-profil häromdagen, och jag insåg att jag inte hade swajpat höger trots att det är typ världens skönaste människa. Och faktum är att majoriteten av personerna jag blivit intresserad av har varit motsatsen till vad jag trott varit min ”typ”. Så detdär med typer tror jag inte på, fast det har jag iofs inte gjort på ett bra tag. Det slutade jag egentligen med för längesen när jag råkade gå och bli betuttad i någon extremt(!!!) olik mig enbart pga av dess skämt haha!

Nuförtiden öppnar jag appen och blir bara förvirrad, jag har iofs inte öppnat den på evigheter pga pallar inte och gillat nån annan. Men om man inte gillar personer som man tror man ska gilla, och om dem jag normalt inte skulle swipa vidare är as-sköna, och om man kanske ändå till viss del går och bli kär i personer utifrån personlighet, och om ens egna känsla över vilka man har kemi med har försvunnit eller inte stämmer, och om man ändå inte känner för att döma folk utifrån deras bilder. Då finns det ju ingen anledning att hålla på med en app som gör och står för allt det? Nä, om man inte vet vad man söker, nä då kan man ju inte heller ”leta”.  Dessutom har demdär kallade känslorna enbart kommit när jag varit som mest oberedd på dem. Och detdär med att dejta, nä fy. Tror verkligen inte det är min grej.

Så nej. Hej pk-Alma och Hejdå Tinder.

Tröjtryck på tema Konflikthantering

Nu har jag en till dag på mig att fixa klart CISV Swedens tröjtryck. Det går väl helt okej ändå. Jag hade hoppats på att få en klar idé men när det kommer till ideellt engagemang så springer lätt tiden iväg när folk ska tidsplanera, annonsera tävling och marknadsföra det hela, och allt på sin fritid. Men det underlättar typ till tusen när the one and only Jonas klurat ut lite idéer och brainstorming 🙂

Det här är fjärde året i rad som jag gör tröjtrycket och eftersom det även finns fyra teman i CISV som går i rullande schema så har dem ganska naturligt varit lite i samma stuk. Men om det nästa år fortfarande inte finns någon annan som vill ta på sig att göra detdär trycket så kommer jag ju definitivt jobba på nån ny stil och kanske inte nån text i cirkel 😉

Mina kommitté-buds, eller ja nu sitter jag ju officiellt inte med i kommittén längre haha.. Men dem tyckte iaf att skissen som numera ser ut såhär var bäst. Alltså Fred på jorden. ”The great big moose, Fred” är en känd s.k energizer i CISV. Och ”In our hands the future lies” är en textbit från CISV-sången. Och ja, CISV är väl en liten sekt. Vi har våra egna kläder, vi har våra egna sånger. En frivillig(!!!) sekt Haha!

Tyvärr nappade inte mina kommitté-vänner på den första skissen jag gjorde, den som jag blev lite halvt kär i själv. Tanken var att man skulle fylla i med tygpenna själv vad man vill lösa. Och jag blev så hajp på att skriva in ”Let’s solve everything with a FIKA”. Mycket möjligt att jag hobbytrycker nån vidareutveckling av den till mig själv heheh 😀