Inlägg

Publicerat

”never ending, same old story” – repeat

Veckans repeat är ett musiktips som jag fick av en vän förra veckan.

Fun fact: När jag kollade på videon första gången kollade jag igenom ungefär halva innan jag insåg att ljudet inte var på. När jag började om med ljud var min första tanke ”är det här engelska?” Haha ja ibland går det segt ?

Men jag älskar verkligen den här låten. Älskar ju den musikgenren, även om denhär låten är aningen rockigare än vad jag brukar lyssna på. Men en text som den, ska ju inget annat än skriksjungas!

Nu föreslår jag att du sätter igång videon så kan du läsa och snegla på den samtidigt. För videon ger mig en massa känslor och tankar och jag kan inget annat än att dela med mig av dem. Videon påminner mig om krig, både vad gäller andra världskriget och dagens krig i Syrien bl.a. Man får ju inte vara emot staten. Utan staten vill ha en gemenskap och såklart ska alla följa samma kontrollerade regler. Är man ”otrogen sitt land” då är man en fiende som ska avrättas. Så då tvingar man sitt folk att antingen ange något olagligt hyss som din vän gjort eller bli soldat (eller pretender som dem kallar det i låten), helst båda. Så trupper skapas, i stor del för att man annars blir avrättad själv. Och har man tur och är oduglig att vara med i krig så blir man ändå indirekt en mördare. För visst hörde du att grannen lyssnade på jazz igår? Och det får man ju inte..

Nä, fyfan jag hade aldrig angett en vän. Då hade jag hellre dött, liksom bandet i videon. Stått upp för min åsikt. Eller så hade jag kanske flytt, för visst är en död drunknandes i Greklands hav ändå bättre än att en ofrivillig soldat/pretender/låtsas-are ska tvingas skjuta dig för att han inte ska dö själv och därmed låta systemet fortsätta och staten vinna?

Ja allt detta rushade genom min hjärna när jag kollade på hur alla uniformsnissar springer mot bandet. Men bandet står kvar. Bandet vägrar att ”surrender”, ge med sig. Sjukt hur en simpel musikvideo kan få en att bli så djup ??

Publicerat

Berlin i bilder

Ja de va en sjuhelvetes resa. Men kul ändå på nåt sätt. Vi körde hemifrån kl. 18 och eftersom jag körde större delen och inte sov som min bror, så var det inte alls svårt att somna i bilen kl.04 när vi väl kom fram. Trots att det var minus utomhus. Jag kommer antagligen inte bila så igen, mitt miljöhjärta har dåligt samvete. Men det var en kul grej liksom, nu kan man kryssa det från ”livslistan” haha! Kan ju också tillägga att vi nästan körde dieselstopp, bro-bizzen funkade inte så vi fick vänta på personal vid varje bro, vi tog det långa hållet om hela Danmark (brors val), jag hade glömt mina pengar hemma och trots att vi hade bagaget fullt (av alkohol) så struntade den danska gränspolisen fullständigt i oss, däremot fick jag blåsa vid svenska gränsen…

Och ja, jag kan väl säga att jag gillar stan nu. Men Berlin fick verkligen kämpa för att övertala mig, och jag själv fick verkligen säga till mig själv att nollställa. För det är så, att när alla gillar eller gör något, då blir jag automatiskt anti. Vill liksom tänka själv och inte tycka eller göra som alla andra. Och när alla säger hur mycket dem älskar Berlin ger det mig skyhöga förväntningar samtidigt som jag blir skeptisk. Jag hade säkert totalälskat stan om jag upplevt den som barn istället. Men som sagt, det är en fin stad med all konst och det kulturella osv. Och jag kommer definitivt åka tillbaks i höst när min kompis flyttar dit! 😀

Nog om allt, här är resan i bilder, både från mobil och kamera.
Kommer troligtvis ett separat inlägg om muren senare så fler bilder då hehe 🙂 

Publicerat

Mot Berlin!

Jag och bror är just nu på väg mot Berlin! ? Edvin ska på nån grönsaksmässa och ville ha sällskap i bilen. Så jag tar tillfället i akt och tänker ströva omkring i Berlin själv en dag haha väldigt spontant faktiskt.

Jag har varit i Berlin en gång tidigare, när jag reste hem från Graz i somras/våras. Jag gjorde ett 5-timmars stopp i Berlin och tog en fika med en tysk kompis. Men fan alltså, det finns få stunder i mitt liv som varit så stressande. Jag kan nog tryggt säga att det här nog är mitt absolut värsta resminne.

Jag hittade först inte fiket och lämnade det sen uppenbarligen en gnutta för sent. Sen sprang jag och stressade genom Berlins gator i hettan med ett par otympliga väskor på ryggen. Mitt dåliga lokalsinne visste inte riktigt om jag sprang på rätt håll eller var jag befann mig, jag visste inte hur långt jag hade kvar eller vad klockan var. Det går inte att föreställa sig den ångesten jag hade över att missa bussen. Ja, min mobil var sönder och som att det inte hade varit knepigt nog att boka bussresan från första början utan mitt mobila bank-id, så kunde jag ju inte ringa någon, jag visste inte vad klockan var, jag kunde inte plocka upp Google Maps. Datorn hade jag, men med begränsat batteri. Och morgonen efter skulle jag upp tidigt och jobba.

”Om jag missar denna bussen, vet ingen var jag är. Jag kan inte få tag på någon och räcker ens pengarna på kortet till övernattning?”

MEN. Jag kom fram, senare än vad man egentligen ska men tillräckligt i tid för att hinna med. Undras vad de andra resenärerna tänkte när jag kom fram till hållplatsen(som dessutom låg längst bort), springandes och flåsandes och svettandes med mina väskor.

Sen hade jag fått dendära mensen också och bussens toalett hade begränsat med toalettpapper..
Inser att detta blev en lång historia men då har jag ju inte ens nämnt hur min föregående nattbuss-resa mellan München och Berlin gick… Haha goosh.. ???

Jaja, min poäng med allt detta var iaf att mitt första intryck av staden som alla älskar och staden jag hört så mycket gott om gav mig ett av de sämsta intrycken nånsin. Men det är ju inte så konstigt. Jag tänker att jag ska ge Berlin en till chans och skapa nya minnen till staden. Upptäcka den och njuta av den i min egna takt, jag har ju hela dan på mig ?

Några tips på ställen jag ska ta mig till? Några ”must-sees” eller kanske något underbart ”icke-turistiskt” ställe? ♥️

Publicerat

Veckans repeat!

Jag har funderat lite över vilken låt som skulle få äran att vara min första repeat. Stod mellan min ”go to”-favoritlåt of all time eller vårt absolut största musikgeni. Verkar ändå som ni får min favvo-låt vid nåt annat tillfälle. Här har ni Freddie ”Queen” Mercury. För är han inte bara bäst!?? ? Måste verkligen se filmen om honom, den ska ju va bra säger dem ?

Lite backgrundshistoria: Videon är från Live Aid, en välgörenhetskonsert organiserad av Bob Geldof i syfte till att skänka pengar och uppmärksamhet till Etiopiens fattigdom. Det är även Bob Geldof som bl.a. ligger bakom ”Do they know it’s christmas?”, som också skänkte (och fortfarande skänker, antar jag) intäkterna oavkortat till fattigdom (Ja, jag har gjort nåt skolarbete om honom). Det hölls hursomhelst två konserter samtidigt, en i London och en i Philadelphia som båda live-sändes. Tillsammans hade konserterna runt 170 000 åskådare och runt 60 av den tidens allra största artister och band. Fatta vad mäktigt!! :O Dessutom sågs konserterna live via tv av 400 miljoner tittare! Tack vare donationer samlade man in 1,5 miljarder kronor som gick oavkortat till svältkatastrofen i Etiopien. Och Live Aid har inspirerat till en massa andra välgörenhetskonserter och initiativ, fett! Bra initiativ av Bob Geldof tycker jag 🙂 

Publicerat

Musik ska byggas utav glädje?

Här ligger jag och försöker sova, men tror ni inte jag har en låtfan på skallen!? Och vi vet nog allihopa hur irriterande det kan vara, men det här är lite utöver det vanliga. Och jag ska förklara varför.

Det är nämligen så att om man har ett instrument som man spelar regelbundet på så tror jag att det är ganska vanligt att man skriver låtar eller verser eller meningar eller melodier lite då och då. Häromdagen kollade jag igenom mobilen efter gammalt jag skrivit eller spelat in, men hittade ingenting. Allt är puts väck efter att mobilen gått isönder och sånt. Skittråkigt. Och kanske är det därför jag inte skrivit något nytt på aslänge, what’s the point liksom?
Men där och då fick jag ändå feeling. Och såklart råkade den här nya låten som dessutom nästan är finito handla om en viss komplicerad vänskap fd kärlek. ? 

Så nu ligger jag alltså här med en låt på huvet, som jag själv skrivit och som handlar om någon jag kanske egentligen inte vill tänka på så jättemycket. Irriterande va? ?

”I want to be your friend, nothing more. I want to be the one you’d keep open up for. But you cut me off, yeah with a sword. Now I’m torn, begging the lord.”

Nä musik byggs inte utav glädje. Eller jo på sätt och vis. Musik byggs på känslor, och känslor ska vi titta på med glädje. Så då byggs ju musik i princip på glädje, eller?