Musik ska byggas utav glädje?

Här ligger jag och försöker sova, men tror ni inte jag har en låtfan på skallen!? Och vi vet nog allihopa hur irriterande det kan vara, men det här är lite utöver det vanliga. Och jag ska förklara varför.

Det är nämligen så att om man har ett instrument som man spelar regelbundet på så tror jag att det är ganska vanligt att man skriver låtar eller verser eller meningar eller melodier lite då och då. Häromdagen kollade jag igenom mobilen efter gammalt jag skrivit eller spelat in, men hittade ingenting. Allt är puts väck efter att mobilen gått isönder och sånt. Skittråkigt. Och kanske är det därför jag inte skrivit något nytt på aslänge, what’s the point liksom?
Men där och då fick jag ändå feeling. Och såklart råkade den här nya låten som dessutom nästan är finito handla om en viss komplicerad vänskap fd kärlek. ? 

Så nu ligger jag alltså här med en låt på huvet, som jag själv skrivit och som handlar om någon jag kanske egentligen inte vill tänka på så jättemycket. Irriterande va? ?

”I want to be your friend, nothing more. I want to be the one you’d keep open up for. But you cut me off, yeah with a sword. Now I’m torn, begging the lord.”

Nä musik byggs inte utav glädje. Eller jo på sätt och vis. Musik byggs på känslor, och känslor ska vi titta på med glädje. Så då byggs ju musik i princip på glädje, eller?