Home sweet home?

Jag förstår inte varför det alltid är så omtumlande att komma hem från läger. Jag var ju bara borta en dryg vecka!? Nu har det snart nästan gått en vecka till sen lägret slutade och jag börjar först nu ställa om mig till vardag igen. Men så tar det kanske också ett par dar att bli av med ”jet-laggen” man får av att.. ja inte sova som man behöver. I söndags var jag liksom inte jättelångt ifrån att dygna efter bara sovit två timmar föregående natt. 

Blev det ett grymt läger då?
Diplomatiskt sagt så var det ett fantastiskt läger. Vi hade ett gäng oerfarna ledare som alla säger att de absolut vill fortsätta med CISV, kul! Deltagarna uppskattade också lägret, de fick ju till slut, efter världens pitch till oss i staben, igenom att göra en utflykt till berget bakom lägergården. Men för mig själv, om jag ska vara ärlig; jag har haft bra mycket bättre CISV-erfarenheter. Mitt läger var sådär av lite olika anledningar och inget jag orkar gå in på detalj här och nu. Men så var jag ju också en av staberna, och det är ju på deras axlar hela lägret vilar. Ingen press alls, haha. Och så länge resten av lägret mår bra så spelar min egna upplevelse mindre roll antar jag. Och kommer jag staba igen? Ja, men antagligen med personer jag känner bättre och antagligen ett längre läger så att man får ut mer av det.

Men trots att min egna erfarenhet som sagt inte var den bästa så vill jag ändå tillbaks. Vill på läger igen. Jag saknar energin, jag saknar maten, jag saknar att hjälpa de förvirrade ledarna, jag saknar rutinerna, jag saknar att gnälla över ledaren som tyckte det var genomtänkt att slösa sista aktiviteten med att spela ”Mickey mouse”, jag saknar jakten på sömn, jag saknar att dramatiskt spela finns i sjön, jag saknar att helt random hoppa in under lullabies och skrika ”ICE-BERG!”

Nostalgi

Ledare Step-up Stockholm, 2016, 19 år

Det blev visst ett tidsinställt inlägg nu när jag är iväg. Ingen aning hur det är med mig när ni läser detta. Man vet ju liksom inte. Allt är kanske kaos och jag bara vill hem. Jag kommer ihåg när jag var ledare i Stockholm, hur jag tröstade fyra personer inom loppet av en anda dag. En stab, en annan ledare, en av mina egna delegater och slutligen mig själv. I stort sett så var alla ledare bortskämda som fan och deras ungdomar likaså. Men jag hade en sjukt bra erfarenhet, jag hade verkligen bästa delegationen som jag förövrigt bara hade träffat en gång innan. Jag hade fått uppdraget först fyra veckor tidigare och var egentligen för ung för att vara ledare och mina barn bodde liksom i Jönköping.. Så visst, det hade kunnat gå galet. Men dem var fantastiska och gjorde verkligen det lägret!

Omg. Thug Life. Mitt hår. Vem är jag hahahah!!!!!
Seminarieläger Portugal 2015, 18 år

Jag har inte jättemycket mer att säga än att mitt hår verkligen är on point. Jag kommer ihåg det som najs iaf. Vi hade grymma aktiviteter och också en grym tid efter lägret när dem flesta av oss stannade kvar några dar extra på nåt sjukt dåligt hotell. Men det är sekretessbelagt, haha!

Ett halvt Interchange med Österrike, 2017, 20 år

Tjejen i mitten är alltså Anja som målat allting jag har på väggen bakom sängen. Det är också hos henne jag bodde hela förra våren. Oh! Nu kom jag och tänka på ett sjukt kul minne!! Hon och jag var på upzone i Ängelholm och åkte ziplines och sånt. På sista hindret ska man hoppa ner och låta en lina fånga en innan man landar på marken. Jag hoppade ner först, men sen vågade inte Anja… Det slutade till sist med att hon hängde och höll kvar i avsatsen med händerna. Ni vet som att hålla kvar sig i en trampolin på ett badhus på typ 10 meter. Ja, jag kan ju omöjligt återge hur jävla roligt det var att se, men hon kom ju ner till slut åtminstone!

Ledare Step-Up Guatemala, 2017-2018 21 år

Min fantastiska delegation. Knepigt att få dessa att koncentrera sig, men så flummade ju också jag iväg lika mycket som dem när vi hade våra delegation times. Roligt. Det här lägret var egentligen ganska kaosigt för mig. Vi bodde på nån sorts fancy resort, coolt javisst, men inte så praktiskt för ett läger. Inget aktivitetsrum, inget ledarrum och svinkallt och ljudligt ställe.. Och sen så verkade staben vara oense om saker och ting, och alldeles för många pratade ständigt spanska.. urgh.. Men det var faktiskt där jag träffade min tyska Emma som jag fortfarande är skitnära och träffat flera gånger sen dess. Jag har också haft reunions med den italienska, finska och brasilianska ledaren och det känns bara som en tidsfråga tills vi ses igen. <3

Det var allt för denna gången, får dela med mig av fler läger och historier nån annan gång 🙂

Äntligen dags att slippa läger-abstinensen!

Imorgon är det lägertaaaajm!!!! 😀 😀 Som jag längtat!

Jag ska alltså staba ett så kallat Youth Meeting (YM) en vecka. Till lägret kommer 6st 14-åringar plus ledare från Sverige, Finland, Österrike, Spanien och Indien. Och ja, det är fett värt att åka hit (eller till GBG rättarsagt) från Indien för enbart en veckas läger, det är ju jag som varit med och planerat! Totalt sett blir vi alltså 36 pers, vi i staben och köket räknas förstås också. Men hur häftigt!

Alltid när jag får frågan om hur många läger jag varit på så ger jag ifrån mig en lång suck och börjar räkna på fingrarna. Men varje läger är ändå sjukt jävla unikt, jag skulle aldrig tröttna. Eller helt ärligt, mina läger är typ som bensin för att inte tröttna på övriga livet (oj, det lät ju sad men nej). Det här lägret blir såklart speciellt eftersom det är första gången jag har stabsrollen, jag är en av dem fem som planerat lägret från grunden. Kontakt med delegationerna, samlat formulär, gjort schema, brainstormat aktiviteter, utflykter? Vilket tema ska vi ha? Vad ska lägret heta?

”Skapa det snyggaste konstverket, enbart med hjälp av naturen.”

Årets CISV-tema är iaf konflikthantering och då har vi tänkt att inre konflikter är det som våra delegater kan känna igen sig mest i. Namn för lägret kom vi aldrig fram till men jag tycker avsaknaden av namn talar lite för vårt tema. Jag menar, är det inte omöjligt att definiera sig själv? Hur gör man då det med ett läger när det just är det lägret lite handlar om? En annan grej som vi i stabsgruppen bestämde är att varje delegat ska samla ihop meddelanden från några personer i deras närhet som handlar om vilka dem är. De kommer inte själva få se detta förren första dagen på lägret. Jag hoppas det blir som en första kick, ett första aha, en första introduktion på vårt tema.

Ja, jag får väl göra ett nytt inlägg när jag kommer hem och utvärdera hela lägret, min erfarenhet och denhär aktiviteten. Jag är sååå spänd och exalterad på att se vad dessa 14-åringar har att ge och lära känna deras ledare (3 av 5 är helt nya i CISV, spännande!). Och att tackla alla problem som stab förstås. För helt ärligt, jag har både hört och själv haft stabsgrupper som varit förskräckliga, inte minst senast när jag var i Guate. Också sett och hört om staber som varit jätteduktiga men med förskräckliga ledare och räknat ner darna tills lägret tagit slut (som när jag var utanför Stockholm 3 veckor, 19 år och för ung för att va ledare egentligen men ändå en av de ynka 3 vettiga ledarna, totalt 10 ledare). Tackolov så är ju nu vi ett bra team med vettiga personer och jag tror vi har tillräckligt med erfarenhet i gruppen för att hantera ledare som liksom inte fattar 🙂

Jaja, jag ska sluta tjata om mitt läger nu, men avslutar med denna lilla låten som ständigt dyker upp i mitt huvud när jag tänker på vårt tema. Jag har tidsinställt ett par inlägg till nästa vecka men i övrigt kommer jag vara där och ingen annanstans.

https://youtu.be/MwUSllekbb0

Årsmöteshelg

Klockan är 01.01, jag är trött. Det har varit en skitkul helg. Årsmöte har en så trist klang tycker jag, men det blir ju lite vad man gör det till och det är ju lite vad man ser det som. Om man ser det som en möjlighet att få mer inblick, kunna påverka och förstå andras synpunkter och problem så är det intressant! Sen eftersom jag inte hade rösträtt kunde jag pula med lite andra grejer under mötet. ?

Dessutom hade vi som givet roligaste roadtrippen dit och rund-pingis (med dvd-fodral från den suspekta, religiösa och arabiska lägergårdens ”shop” loool). Fick jag se mitt mello? Nej, men det var okej för juniorerna anordnade en kulig tre-kamp i musik- och ”smartare än en femteklassare”-stuk. Rösta, det lyckades jag dock med och så kul att John Lundvik vann! ?

Men ja, nu är jag ju slut och kan inte ens somna. Det blir lätt så när man är aktiv som bara den, lägger sig 03 för att gå upp 08 (fast det var bra mycket värre förr, då sov jag knappt alls.. men nu har folket blivit några år förståndigare ?). Sen kommer man hem, och deckar direkt för att vakna efter en timme eller två och inte kan somna om förrens närmare 3 antar jag.. ?

Hoppas ni sovit gott och godnatt på er!

Tröjtryck på tema Konflikthantering

Nu har jag en till dag på mig att fixa klart CISV Swedens tröjtryck. Det går väl helt okej ändå. Jag hade hoppats på att få en klar idé men när det kommer till ideellt engagemang så springer lätt tiden iväg när folk ska tidsplanera, annonsera tävling och marknadsföra det hela, och allt på sin fritid. Men det underlättar typ till tusen när the one and only Jonas klurat ut lite idéer och brainstorming 🙂

Det här är fjärde året i rad som jag gör tröjtrycket och eftersom det även finns fyra teman i CISV som går i rullande schema så har dem ganska naturligt varit lite i samma stuk. Men om det nästa år fortfarande inte finns någon annan som vill ta på sig att göra detdär trycket så kommer jag ju definitivt jobba på nån ny stil och kanske inte nån text i cirkel 😉

Mina kommitté-buds, eller ja nu sitter jag ju officiellt inte med i kommittén längre haha.. Men dem tyckte iaf att skissen som numera ser ut såhär var bäst. Alltså Fred på jorden. ”The great big moose, Fred” är en känd s.k energizer i CISV. Och ”In our hands the future lies” är en textbit från CISV-sången. Och ja, CISV är väl en liten sekt. Vi har våra egna kläder, vi har våra egna sånger. En frivillig(!!!) sekt Haha!

Tyvärr nappade inte mina kommitté-vänner på den första skissen jag gjorde, den som jag blev lite halvt kär i själv. Tanken var att man skulle fylla i med tygpenna själv vad man vill lösa. Och jag blev så hajp på att skriva in ”Let’s solve everything with a FIKA”. Mycket möjligt att jag hobbytrycker nån vidareutveckling av den till mig själv heheh 😀