Inlägg

Publicerat

En liten rättelse. Plot twist ?

Tidigare i eftermiddags pratade jag med syrran. Hon övertolkade mitt inlägg från alla hjärtans dag och tog det som att jag är upp-över-öronen-kär i någon och att den inte känner detsamma och att det gör mig jätteledsen. Sen bestämde hon sig för att gå och berätta om mina ”olyckliga känslor” för våra föräldrar och att det skulle vara därför jag skällde ut henne och morsan när dem berättade en vinklad nyhet för mig. Sen ska min fader ha frågat min syster något i stil med huruvida han kan ge mig livsråd osv. ?

Vänta va!?!?! Neeej? Skämtar du? Har du sagt det till dem? Hahah förfaan.. ? *Suuuck* *Skakande på huvud*? Ja ungefär så var min reaktion när jag fick reda på detta tidigare idag. Jag vet inte varför min familj gör såhär haha. Men det är ju inte konstigt att ingen nånsin berättar nånting nånsin om sitt privatliv för varandra i denhär familjen? Hursomhelst känner jag att jag nu behöver reda ut ett par saker:

1. Jag är inte olyckligt kär i någon.

Jag är inte heller lyckligt kär i någon. Så då är jag kanske olyckligt kär om jag nu ens faktiskt är kär vilket jag inte ens vet om jag faktiskt är eller ens varit i personen i fråga. Men det spelar ingen roll hur jag känner, för jag vill inte att någonting ska ändras där. Dessutom känner jag mig ganska van med denhära känslogåtan och det är absolut ingenting som skulle göra min stubin så himla kort. För så jäkla olyckliga är inte mina känslor.

2. Ni behöver inte skylla mitt dåliga beteende på något annat än trötthet.❤️

Om jag i princip skäller ut dig för att du berättat en nyhet lite vinklad, så kan du antingen ta en tänkare över sättet du förmedlar information på eller så kan du lyssna på min förklaring. Att jag är trött och vill vara ensam och tillochmed hänvisar till gårdagens blogg-inlägg där jag beskrivit att jag är just sliten. Kan ni bara förstå att denhär tröttheten fortfarande är här och inte är påväg någonstans? Den är anledning nog för mig att vara sjukt lättirriterad. Eller så kan ni ju också faktiskt fråga mig rakt ut om jag är jätte-olyckligt kär i nån hahah ?

Och sen varför jag tillåter mig själv att bli så jävla sliten är en helt annan historia och blogginlägg 😉 😉

Publicerat

Vill bara va lite ifred

Jag kör till Berlin, sover knappt, kör hem, sover knappt då heller, sen vaknar jag knappt innan mormors 85-årsfirande, spenderar ett par dar hos föräldrarna för att städa gamla rum (som jag knappt ens fick gjort), åker till Göteborg på tisdagen, åker till Helsingborg på torsdagen.
Jag har alltså spenderat en vecka, konstant runt folk. Och även om den största delen av tiden bara är med min närmaste familj så kräver det tydligen ändå en viss ständig social påfrestning. En påfrestning som gör att jag känt mig totalt utslagen varje kväll innan jag åkt hem från dem denna veckan.

I Göteborg träffade jag mitt stabs-crew, jag ska staba ett läger där över påsk. Vi hade en intressant men kort diskussion om, vem man är, egentligen. Varpå någon sa:

”Den enda tiden man egentligen är 100% sig själv är när man är helt ensam.”
Och så är det nog.

Och just det kändes så himla tydligt när jag lämnade köket hos päronen idag, jag lämnade för att äta min mat ensam i vardagsrummet. Jag var i upplösningstillstånd, uppstressad. Jag kände inte för att halvt bryta ihop framför folket (igen)(fast det var ju ganska tydligt att jag inte var tipp-topp). Så jag tog min tallrik och stängde dörren. Och så fort dörren stängdes, så kunde jag andas ut, lugna mig själv, vila lite, och låta ett par tårar leta sig fram (som att dem inte varit påväg länge). Ja, jag ville och behövde verkligen vara ensam. Men jag borde ju kanske gått lite längre och inte stannat för att vara ensam i husets vanligaste rum för så jävla ensam lät dem mig ju knappast va.. hahah

Ganska snart därefter drog vi; jag, syrran och mor + bäbis, mot mormors gamla hus för att rensa. Och morgondagen kommer antagligen se precis likadan ut men ännu mer hektiskt. Mormors gamla hus ska ju liksom tömmas. ?
Men på söndag, då ska jag fan lägga ifrån telefonen, stänga av den helt och bara va. Eller ja, jag behöver ju städa och diska och laga mat och röja upp efter katten och fixa lite dator-grejsemojs och annat som hänger över mig och och och… ?

Slutligen vill jag bara säga, njut. Njut av att ni kan vara effektiva utan att må dåligt.
Och njut av den egentiden ni har, den är lätt att underskatta. ?

Publicerat

En kärleksförklaring

Jag gillar katter. (Min systers röst:) Nej, Alma, du ääälskar katter.

Ja det gör jag verkligen och jag kommer definitivt bli ”the old crazy cat lady” när jag blir stor. Ni vet hon i the Simpsons, kanske lite fräschare förhoppningsvis. Men det känns ganska najs ändå. För jag älskar ju katter.

Det finns ytterst få selfies på min mobil där varken joker eller en viss bäbis finns med. Och jag tror ni märkt att joker finns med på nästan alla bilder jag lägger upp här.

Sååå här kommer några till ????? 

Publicerat

Ett fegt kärleksbrev

Hej du,

Jag är en fegis. En fegis som inte vågar säga det till dig direkt. Men vad är poängen. Jag vet ju att du inte känner så för mig. Och vi är vänner, så om du läser detta. Jag menar, jag hoppas att du inte läser detta. Jag vet inte vad jag menar egentligen. Egentligen vill jag bara fortsätta vara vänner du vet, även om du inte tror man kan va det med någon man haft känslor för. Men du är fantastisk, och jag gillar verkligen hela din grej. Sjukt vad snabbt hjärtat kan inse saker ibland. Jag vet att vi knappt träffats och du kanske/förhoppningsvis inte förstår att det handlar om dig. Och det är kanske därför jag vågar skjuta mig i foten med detta nu. Men jag hoppas att du tar det som en komplimang och om inte så kan du låtsas som att det handlar om någon annan, det kan du göra iaf. För jag är glad att jag dök upp, trots att det jag var rädd för skulle hända, hände.
Jag behöver en vän som dig. Så jag hoppas vi ses snart igen. Sköt om dig. Men förlåt.

Publicerat

Ett kärleksbrev till dig ❤

Hej du,
Kanske känner du mig.
Kanske vet du vem jag är.
Kanske känner du mig ej.
Kanske är du kär.

Kanske har vi inte setts på år.
Kanske ses vi varje dag.
Kanske är det inte dig jag får.
Kanske slår hjärtat dubbla slag.

Kanske öser bara regnet ner.
Kanske känner du inte känslan.
Kanske känner du den mer och mer.
Kanske känner du värsta ängslan.

Kanske har du ingen katt som jag.
Kanske har du en hund vid din sida.
Kanske känner du nödens lag.
Kanske behöver du aldrig mer lida.

Kanske vill du bara härifrån.
Kanske vill du njuta, vara här.
Kanske har du ett stort fett lån.
Kanske lever du inte som du lär.

Kanske är du öppen och trygg.
Kanske är du stängd och tyst.
Kanske är du blyg och skygg.
Kanske är du kul och schysst.

Du får vara den du är. Det är det enda jag begär.
Jag ska inte vara till besvär, men för mig är du extraordinär, jättepopulär, och har fin karaktär.
Jag vill ju för fan äta dig till dessert.

Lyckas du inte med din karriär?
Går det inte runt med din cykelaffär?
Blir det för jobbigt med dina klimakteriebesvär eller kanske dina hämndbegär?
Kanske känner du dig som en glaciär?

Då finns jag här, du befinner dig i min intressesfär.
Se mig som en medresenär, i din perfekta atmosfär.
Du är ju definitivt någon att hålla när och kär.
Jag respekterar dig som fan, jag svär.

Sedär.
Jag älskar dig såhär ❤
Alma Gunnarsson

Och ja, det händer alltså att jag får för mig att rimma och sånt, på skoj. Som när jag kvällen innan julfirandet kom på att brorsan skulle få en fet rapp i julklapp (200 spänn till valfri välgörenhetsorganisation). Rappen var dock världens fetaste, lovar!!

Men ja, imorgon är det alltså alla hjärtans dag. En dag som jag aldrig riktigt brytt mig om. Jag ser det mest som ett jippo för att affärer ska tjäna det dubbla. Men så har jag kanske aldrig direkt velat fira dagen med någon speciell heller.. ?‍♀️

Hursomhelst, samtidigt som alla par är äckligt gulliga mot varandra imorgon, så är det också årets mest ensammaste dag för många andra. Men jag är också ensam och vi kan vara ensamma tillsammans om du vill det 🙂 Så känner du dig ensam så bara skriv till mig vetja!

Imorgon är jag din ?