Ärlighet/öppenhet vs Integritet

Först och främst för de som inte vet vad stories på sociala medier är: Stories kan bestå av, bilder, text, frågor, taggningar, länkar, musik, videor osv. Dessa ligger uppe i 24h för folket att kolla på. Det finns stories både på Snapchat som var först med det, instagram, whatsapp och numera även Facebook. Även om det inte riktigt slagit igenom på whatsapp eller Facebook i min krets.

Men hur mycket ska man visa världen av sig själv då? Ska man dela med sig av allt? Visa detaljer? Våga vara pinsam? Eller ska man behålla sitt liv för dem som verkligen bara bryr sig tillräckligt för att fråga?

Jag brukade tidigare lägga upp stories på snapchat. Det slutade jag egentligen med ganska tvärt för att jag insåg att snapchat var skit (gjorde till och med ett inlägg om det i våras haha). Men sen har jag inte riktigt börjat att lägga upp stories på instagram. Och den anledningen handlar väl egentligen om integritet.

För mig betyder det egentligen att kunna vara privat. Att hela världen inte behöver veta allt. Att vara distanserad om man vill det. Jag menar, hela mitt förra inlägg handlade ju om att jag inte tänker vara ärlig med mina hemligheter samtidigt som jag vill att andra ska vara ärliga mot mig.. Och det är väl lite samma princip nu. Jag känner mig otrygg av att dela med mig av saker men kollar gärna på andras stories.

Sen finns det ju de personer som delar med sig av ALLT på sina stories på Snapchat och Insta. Ni vet, när man bara klickar snabbt för att komma vidare till nästa person. Och egentligen, så är det väldigt ofta man kollar på demdära storiesarna och där inte är något som är intressant. Waste of time. Vill jag verkligen bidra till andras waste of time?

Samtidigt känner jag att det är svårt att hänga med i folks liv när de inte är aktiva på sociala medier. Visst, såklart man frågar hur det är med folk. Men bara för att jag inte frågar betyder det verkligen inte att jag inte bryr mig. Det är liksom bara tidskrävande att fråga femtielva personer hur det är med dem.

Så samtidigt som jag vill att folk ska hänga med i mitt liv, vill jag också inte att de behöver veta allt. Och samtidigt som jag inte vill ha något att dölja, så kan jag ibland känna mig otrygg i att dela med mig av saker.

Men vilken tur att man bor i Landet Lagom då? För det måste väl finnas en Lagom gräns någonstans? Att dela med sig lagom mycket. Man behöver kanske inte dela med sig av allt, och man behöver kanske inte heller aldrig dela med sig alls?

Så hur börjar man vara aktiv på sociala medier? Ja, jag började faktiskt imorse. Fast då hade jag inte bestämt mig och då ville jag bara checka läget. Men jag började. På enklaste sättet. Jag frågade helt enkelt om jag skulle börja eller om stories bara är trams:

Vilken social media borde vi ha skrotat?

Hej Snapchat! Nä du var visst inte här på 24h. Sorry, if you snooze you loose.

Nä, vilket jävla trams Snapchat är. Hela snapchats budskap är ju att man ska vara där tillgänglig 24/7. Man ska samla streaks, samla poäng och få töntiga ikoner på varandras namn som bevisar vem som är ens bästa vän. På senare dar har appen introducerat spel. Man ska skjuta en boll, ta en bild och skicka till sin kompis som sen ska göra samma sak. Och spelälskare som jag är, så är det världens absolut tråkigaste grej som riktar sig till typ 8-åringar. Och det i sig är väl fullständigt fine. Men så kollar man på snapchats filter. Jag hittade bara ett enda filter som varken smetat ut min hy eller lagt på smink. Och då har jag istället ansiktskräm och gurkögon, fan vad roligt snapchat, jag skrattar ihjäl mig, verkligen. Inte. 

Men helt ärligt. Vad ger inte detta för budskap till våra 8-åringar. Det första de upplever av den sociala medie-världen är att de inte är tillräckliga som de är? Att rynkor och prickar i ansiktet är fula och att de behöver smink för att vara vackra? Att man ständigt måste vara uppkopplad, annars missar man grejer? Jag tycker inte man ska behöva bry sig ett jävla skit över sitt utseende när man är åtta bast! Jag tycker inte man ska bry sig ett jävla skit om sin ”fulhet” oavsett vilken ålder man är i.

Kommer jag nu bojkotta Snapchat? Tyvärr, troligtvis inte. Faktum är att det är kanalen mina vänner använder mest. Och det är fortfarande smidigt att snabbt skicka bilder och videor.
Kommer jag att sträva efter att använda appen mindre? Definitivt. Faktum är att jag inte använt appen lika mycket sen jag var i Guatemala förra året och liksom avvänjde mig. När man spenderar en månad utan internet och kommer hem igen och inser att man inte kan läsa ikapp och liksom inte har en aning om allt som hänt så inser man hur irriterande appen är. Dessutom är det irriterande att se folks ”stories” på snapchat för att sen öppna instagram och se samma igen. Och har också börjat mer med instagram sen jag insåg vilket skit snapchat är. Så folket får helt enkelt hänga med i mitt liv där istället.

Så nej, typ hejdå snapchat.