Det är najs

Det är inte najs att jag nästan svimmade i måndags. Det är inte najs att jag kom hem från skolan 05.30 i måndags pga av plugg. Det är inte najs att jag spenderat hela veckan i skolan och att mina roomies knappt sett röken från mig. Det är inte najs att jag liksom igår, har en till tenta imorgon.

Eller egentligen. Är det inte najs? Är det inte najs att kämpa för något, att hänga med klassisar, att ha musikquiz, att dricka öl, att lära sig grejer? Det finns ju en charm i det, även om allt ofta är ganska överväldigande. Kanske är allt det här egentligen jättenajs? Även om det inte känns så najs när man väl sätter sig där i salen för att skriva tenta, eller när man vaknar på morgonen efter två timmars sömn. Men en till grej som faktiskt är jättenajs är att jag inte har några lektioner eller föreläsningar på hela veckan. Jag ska hem-hem på onsdag och träffa bäbisar och katter och andra familjemedlemmar och andra djur. Jag ska faktiskt ha tid till att ha ångest över plugg och inlämningar och framtiden. Det är väl ändå najs om nåt. ?