Ett fegt kärleksbrev

Hej du,

Jag är en fegis. En fegis som inte vågar säga det till dig direkt. Men vad är poängen. Jag vet ju att du inte känner så för mig. Och vi är vänner, så om du läser detta. Jag menar, jag hoppas att du inte läser detta. Jag vet inte vad jag menar egentligen. Egentligen vill jag bara fortsätta vara vänner du vet, även om du inte tror man kan va det med någon man haft känslor för. Men du är fantastisk, och jag gillar verkligen hela din grej. Sjukt vad snabbt hjärtat kan inse saker ibland. Jag vet att vi knappt träffats och du kanske/förhoppningsvis inte förstår att det handlar om dig. Och det är kanske därför jag vågar skjuta mig i foten med detta nu. Men jag hoppas att du tar det som en komplimang och om inte så kan du låtsas som att det handlar om någon annan, det kan du göra iaf. För jag är glad att jag dök upp, trots att det jag var rädd för skulle hända, hände.
Jag behöver en vän som dig. Så jag hoppas vi ses snart igen. Sköt om dig. Men förlåt.