Nu har FN’s ”World Happiness Report” kommit. Alltså en rapport på vilka länder som är ”lyckligast” utifrån olika möjligheter; korruption, hälsa, inflytande osv osv. Såhär ser top 10 ut (2018 i parantes):
1. Finland (1)
2. Danmark (2)
3. Norge (3)
4. Island (4)
5. Nederländerna (6)
6. Schweiz (5)
7. Sverige (9)
8. Nya Zeeland (8)
9. Kanada (7)
10. Österrike (12)
Inget förvånande med rappporten egentligen. Resten av norden toppar listan och Sverige kommer som väntat kort därefter. Det jag däremot tycker är intressant med rapporten är faktiskt dess namn. ”Happiness”, vad är ens det? Listan beskriver vilka länder som teoretiskt har bäst förutsättningar i livet. Och FN har gjort ett fantastiskt jobb med att kartlägga allting, for sure! Men jag tycker faktiskt inte att länders lycka kan beskrivas utifrån vem som har bäst förutsättningar. Jag tror lycka är mer komplicerat än så.
Vet ni att Finland som alltså placerat sig högst på listan två år i rad, har ett av världens högsta självmordssiffror? Hur kommer det sig att så många tar livet av sig i ett land som på pappret är lyckligast? Jaja, Sverige är nog inte så långt därefter. Men kanske ändå tur att vi ”bara” ligger på en sjundeplats? Om jag ser på mina egna erfarenheter, jag har ju ändå träffat en hel del folk från runt om i världen på mina läger. I min bild, om jag ska generalisera, så är det iaf brasilianarna som verkat gladast, nöjdast eller haft mest livsglöd. Inte oss skandinaver. Nu är ju Brasilien korrupt som fan och det ska ju kanske tilläggas att det tyvärr ofta är de rika barnen som har råd att åka på läger i det landet. Men jag tror ändå att det ligger nånting i det. Att en person som sett döden i ögonen förstår möjligheterna och i större utsträckning kan uppskatta livet som att varje dag var den sista. Nä, jag menar inte att man måste varit nära döden för att inse det vackra med livet. Men bara en gnutta korruption kanske gör susen som påminnelse om hur jävligt det skulle kunna vara? Hur ska man nånsin kunna uppskatta livet till fullo om allting ständigt bara löser sig för en?
Jag tycker alltså att det är lite missvisande att kalla rapporten ”World Happiness Report”. Den borde istället heta något i stil med ”World Spoiled report”… Eller vad tycker ni?
Däremot tror jag FN’s rapport är en bra vägledning, en spark på röven för länder det inte går så bra för. Och kanske borde vi istället fokusera på listans botten och se vad vi kan göra för att hjälpa dessa:
156. Sydsudan (154)
155. Centralafrikanska republiken (155)
154. Afghanistan (145)
153. Tanzania (153)
152. Rwanda (151)
151. Jemen (152)
150. Malawi (147)
149. Syrien (150)
148. Botswana (146)
147. Haiti (148)